Ennys brev till dot­tern Signe

Från Enny Malm­rot finns några brev till dot­tern Signe, det första är skrivet dagen efter att Signe fått sitt första barn, min far­bror Karl-​Erik. Sen ett kärvän­ligt brev, året efter till Signes 30-​årsdag.

Stock­holm 19 Feb­ru­ari 1928

Lilla mor !”

Kära älskade bar­net mitt.

Vad du nu skall vara lyck­lig och glad över att allt är över. Och den käre Sven med. – Den gläd­jande nyheten mötte mig i tam­bu­ren hos Ernst vid framkom­sten. På tåget var du i mina tankar ofta och jag undrade mycket hur du hade det? Vad ni alla skola vara stolta över att det blev en son. – Nja det spådde ju Sven hela tiden. De ”gamla” har nu fått en son­son istäl­let. för den ”gosse” de miste. Och de äro nog även de som sagt högst belåtna. Skulle önskat innerligt ftt vara något när­mare Skåne så jag kun­nat skynda få famna min lyck­liga ”lilla trio”. Mot­tag här på avstånd mor­mors hjärte­var­maste lyck­ön­skningar! Här firade vi hän­delsen med stor jubalou i det att Elsa o Har­ald även inbju­dits till mid­dag. Har­ald skulle grat­ulera mig till mor­morstiteln och i gläd­jeyran blev det ”har den äran lilla – m-​oster, nej ursäkta de ä ju Elsa vet ja!” Födel­seXX skål dracks o tal höl­los av både Hilda och Ernst. Glädje över hela linien!!

Nu vän­tar jag bara då ni fått hämta Er efter allt att få höra lite när­mare om den stora hän­delsen, ty du har så rätt telegram säga så lite. Min adress är ej Öster­gata som stod å telegram­met ( kom ju fram ändå lyck­ligtvis) utan Östagö­ta­gatan 73a.

Har­ald reser om sönda­gen och skall vara i Skåne 2v. och sista dagarna bli i Ängel­holm. Hop­pas du då är hem­mavid och kan ta emot honom. Han blir i så fall den förste av oss som får hälsa Er son! Din son Signe!! Det är så under­ligt! Har svårt att fatta att det är sant och att jag nu är – mormor!

Att hans födelse skulle inträffa så nära din födelsedag? Hälsa och kyss din lille gosse från hans lyck­liga mor­mor och även hans pappa från din stolta gamla m – a.

Skall nu gå till brevlå­dan med detta och ta en prom­e­nad med Hild­ing. Han till­träder ett vikariat i Nyköping o reser i mor­gon – Och medan jag är här skall Elsa inack­o­rderas sig här för att slippa vara ensam på Långbro.

En hjärtekra­mare frn din egen för tillfäl­let av lycka och glädje knot­triga mamsing.

Hilda och Hild­ing de för tillfäl­let hem­mavarande hälsa så mycket så mycket.

Ernst Malm­rot och Hilda var far­bror och faster till min far­mor, Hild­ing var deras son (kusin till min farmor)


Öre­bro i Feb­ru­ari 1928

Min gamla tös!

Det är svårt att tänka sig att du 17 febr. fyller – 30 år! Vad tiden går! Att det är så länge sen jag tog dig i mina armar för första gån­gen, både stolt och ängslig. Jag tror dock far var det i ännu högre grad, ja så ängslig att han inte ”tordes ta” i dig, de första dagarna, men stolt som en kung oak­tat jag bara kunde åstad­komma en – tös. Men när det lidit om en tid var ängslan som bort­blåst och i dess ställe blev han mäkta sträng, om du lilla livet uttryckte ditt miss­nöje med den magra dieten, allt för högljutt, ty som alla kar­lar äro de nog förtjusta och stolta över sina ”plan­tor” men tåla ej missljud. Allt skall vara så har­moniskt som möjligt för att de skola trivas. Vad de stackars mam­morna ha för åsik­ter i den vägen frå­gas ej efter. – Ja, du hade bra röstesec­sser, mera då än nu, men du var på samma gång så bedårande tjusig och förstod än ta oss alla så fars stränghet oftast föll till föga inför dina små ljus­grepp. Din röst blev sedan mera däm­pad och snart sjöng du dig – med dina alla små visor (ett 40 tal) – in i allas hjär­tan, även, de mäst mot­sträviga. Mästa turen hade du allt bland far­bröderna, förstås, som baby, och sen blev det – pojkarna som du lin­dade med dina små ”lockar” – de voro ju sex enligt Rim­frostkrönikan? Eller hur?

Ja, lilla Signe du hade en i allo lyck­lig barn­dom! Icke sannt? Nog bjöd Er mamma till att göra den så solljus som möjligt! Hon hade sjelv haft det så fasligt i den vägen!1

Ni ha något att blicka till­baka till med glädje och sak­nad – jag endast med bit­ter­het – Ja, jag menar nu min barn­dom. Från ung­dom­sti­den i Teater­huset3 hos far har jag bara angenäma glada minnen!

Du som jag fingo sedan börja tidigt försörja oss sjelva och hade det knapert många gånger, men ingen av oss voro bort­skämda eller uppväxta i över­flöd, där­för gick allt så bra! God vilja och ett förnöjsamt sinne äro goda hjäl­pare. Ja, du min tös, nu har du hun­nit så långt att du sjelv har ett barn att leda och fos­tra! Det är ett stort ans­var, men du och Sven tycks vara ett par förståndiga föräl­drar som nog inte vilja skämma bort Edra barn (talar i plu­ralis vid tanken på vad komma skall) så syntes det mig i som­ras åtmin­stone dock hade du Sven dina små anfall av svaghet ibland – men du var ursäk­tad –. Vem kan i läng­den stå emot en sådan tju­sis som Karl-​Erik??

Jag stred fört­vivlat och hade nog dukat under för hans makt om jag inte tänkte på vilket extra arbete det skulle kostat min stackars Signe, som så väl behöver sin tid till annat, än ta bort ovanor, tillkomna genom andras oförstånd.

Ja, utom detta lilla ”kall­prat” på din födelsedag ville jag av hjär­tat önska dig allt godt nu och fram­gent och måtte du få lika stor glädje av ”dina” barn som din gamla m-​a haft av sina. Bekym­mer har jag nog haft för Er – de kan aldrig und­vikas – men någon sorg – aldrig! Må det så för­bli! Har du tänkt på att den 17 är jag dubbelt så gam­mal som du! För 1sta och enda gån­gen! Är det ej eget?

Så till sist ville jag bara säga dig att jag i mor­gon skickar en ask som jag hop­pas du löser ut i tid. – Det är inga dyr­barheter, för all del, endast till prak­tiska använd­ningar för ditt bästa porslin och sil­ver. Diskun­der­lägg att taga till då du har som sagt ”finesserna” framme. Som jag minns finns det en liten ”krass” i huset och dessa kan ju lin­dra något. Disk­tra­sorna att taga i bruk sam­tidigt, då de van­liga i dagligt bruk ej alltid kanske åro så nya. – Så är det ett litet paket till Karl-​Erik också för prak­tiskt bruk! – Som ju ej kan vara så till­ta­lande för pågen. Hop­pas många andra av ”hans stab” tänker på något för, hans ögon­fäg­nad. Dessa små plagg begag­nas mycket här av barn i den åldern. Vis­serli­gen tycks de mera i linne – än i skjortväg, men prak­tiskt på många vis ej minst att de kunna begag­nas av både gos­sar ö flickor. Tycker du om mod­ellen kan du lätt öka för­rådet. Lätta att sy, tvätta ö mangla –Om ej tid, kan strykn. inhib­eras, om de man­glas väl. –

Så föl­jer de mycket omta­lade och gan­ska defekta – kop­parna men ni ville ju gärna ha dem. – Hop­pas de komma fram i någor­lunda skick. Min köra Matilda lyck­ades sam­pon­era ett par, som synes, men du får göra, som jag, vända den förde­lak­ti­gaste sidan – utåt. Så har jag i en hast snott till några ”lap­par” du önskade jag hann ej flera. Tillk­lippta flera, som kom­mer sedan, eller om du kom­mer sjelv ö häm­tar dem. De 6 blöjorna hade jag gjort klara för en tid sedan, efter ett gam­malt lakan.– Håll till godo –

Tvät­tade ”ståten” i Per­sil i går – kokte rättare sagt – ock skall nu stryka in dem. – Hände dem på ett par streck i – köket (för att spara tid) och blev stryk­torrt på en – timme. Väl vridet förstås och full påskru­vn­ing av elementet.

Annars hänger jag på vin­den förstås – nu på med det elektr. jär­net! Man har det för oförskämt bekvämt.

Låt pågen öppna paketet sjelv och giv honom en kyss från gamla pro­saiska mor­mor, som bara kom­mer med ett par – särkar. Men hon är ju ”bara en gam­mal gumma” som Håkan sa om sin! – Mycke kaffe ö gläd­jen högt i tak båda dagarna!!

Hälsa din Sven och övriga, mäst dock dig från din mam­s­ing. Hop­pas du säger mig snart vad jag tror än – vänta? – Vill ej vara påstridig om det möter hin­der, annars hem­skt roligt om resan2 kan realis­eras – D.S


Kom­mentarer på brevet som min far­mor Signe skrivit dit i efterhand.

  1. Obs! Föräl­drar­nas skilsmässa o orättvisa i upp­fos­tran… (mor Signe)
  2. Jag reste upp m. KE på armen och Sv. Åke i magen till Maria-​dagen 282! /​Mor

Min kom­men­tar angående ref­er­ensen till Teater­huset, Efter föräl­drar­nas skilsmässa 1885 så bodde Enny och sys­tern Sigrid med sin far i Teater­huset fram till faderns död 1891.


Ett intres­sant brev med vardagsprob­lem och bestyr. Särsklit kom­mentaren om Ennys barn­dom och min far­mors kom­men­tar till detta.