Ernst Lund­mark, tryckerifaktor

Ernst Leonard Lund­mark föd­des 26 augusti 1839 i Arboga. Fadern var målar­mästaren Erik Lund­mark f. 1809 i Jäder, Söder­man­land och mod­ern hette Maria Berglund f. 1804 i Fellings­bro. Ernst var enda bar­net och hade antagli­gen en bra uppväxt, Fadern hade under sonens uppväxt ett antal målar­lär­lin­gar hos sig. 1853 avlider Ernst mor, då är han bara 14 år. De fly­t­tar efter mod­erns död till en annan fastighet men ett år senare är de till­baka på samma adress.

Ernst Leonard LundmarkNär Ernst är 15 år söker han sig till Öre­bro och får anställ­ning som sät­tar­lär­ling hos bok­tryckaren Hæger­strand, då ägare och utgi­vare av Ner­ikes Alle­handa., Ernst skötte sig bra och lärde sig snabbt yrket och snart hade han avancerat till att bli fak­tor, ett yrke som han skötte exem­plariskt. Så pass att han 1864 fly­t­tar till Stock­holm och är med i starten av Dagens Nyheter. Ernst Lund­mark blir tid­nin­gens försteom­brytare. Tiden i Stock­holm blev kort­varig och bara efter ett halvår fly­t­tar Lund­mark till­baka till Öre­bro och åter­får sin tidi­gare anställ­ning på Ner­ikes Alle­handa där han blir kvar till sin död. Ernst Lund­mark blev mycket upp­skat­tad för sitt arbete och fick i bör­jan av 1880-​talet Patri­o­tiska Säll­skapets stora guldmedalj.

Under sin vis­telse i Stock­holm är jag täm­li­gen säker på att han träf­far sin bli­vande fru Sofia Wil­helmina Björk. Hon blir näm­li­gen med barn i slutet av 1864 med deras son Paul Hild­ing Lund­mark som föds som oäkta och med moder okänd. Detta barn blir också anled­nin­gen till att Sofia fly­t­tar till Öre­bro i slutet av 1864.

Min teori om att Ernst Lund­mark skulle vara far till Hild­ing håller inte, genom ett DNA-​test kan det med stor san­no­likhet utes­lu­tas att Ernst är far till Hild­ing. Läs om DNA-​testet här…

De första åren av deras äkten­skap är de skrivna på olika adresser i Öre­bro. De får sitt andra barn 1867 då dot­tern Ernestina föds, även hon som oäkta och med moder okänd. Först 1871 är de skrivna på gemen­sam adress. De lever där, Ernst arbe­tar på tryck­eriet och de får flera barn, tyvärr dör tre av de åtta i tidig ålder.

I mit­ten av 1880-​talet hän­der en del saker i famil­jen som verkar vara i upplös­ning. I novem­ber 1884 fly­t­tar hela famil­jen till Stock­holm och anlän­der 5 novem­ber (datumet de bok­förs). Sofia begär sam­tidigt skilsmässa i Stock­holms Råd­hus­rätt, denna begäran finns idag i Stock­holms stad­sarkiv. Begäran om skilsmäs­san är anmäld den 4 novem­ber 1884 i Avdel­ning 3, ärende 278. Det verkar som om man åkte till Stock­holm för att få sin skilsmässa. Domen verk­ställs den 24 novem­ber 1884 och blir gilltigförk­larad den 27 jan­u­ari 1885, det anges inga direkta orsaker till att Sofia begär skilsmässa, en noter­ing finns i begäran, ”Mali­tiora deser­tio” som lär betyda ”Med elakhet över­given”. Det skulle kanske betyda att Ernst var elak mot sin hus­tru men det kan även vara en omskrivn­ing för något annat. Skilsmässa var på denna tid något skam­ligt och man visade en annan bild utåt.

Under vis­telsen i Stock­holm bor de i Klarak­varteren och man kan mis­stänka att Ernst under tiden arbe­tade på Dagens Nyheter igen. I kyrkoböck­erna står sedan att de fly­t­tade till­baka till Öre­bro i novem­ber 1885. Men alla fly­t­tade inte med, äld­sta dot­tern Enny stan­nade kvar ett år i Stock­holm och arbe­tade som piga. När famil­jen kom till­baka till Öre­bro bosatte man sig i Teater­huset där tid­nin­gen och tryck­eriet fanns. På den adressen finns hela famil­jen skriven och först 1887 fly­t­tar Sofia ut och tar med sig de två sön­erna. Döt­trarna stan­nar med fadern i Teater­huset, man kan ana en schism här. I brevet från Enny till dot­tern Signe antyds att det inte var så lyck­ligt i famil­jen men att hennes lyck­li­gaste tid var just åren med fadern i Teater­huset. Ernst avlider fem år efter skilsmäs­san endast 52 år gam­mal av diabetes.

Det berät­tas även att Ernst Lund­mark var mycket musikalisk och spelade flera instru­ment på friti­den. En talang som gått i arv i flera gen­er­a­tioner till många av hans ättlin­gar. En del hade musiken som sitt yrke.

Här finns två gri­pande brev från Ernst Lund­mark skrivna till hans far

Ernst Lund­mark var min far­mors morfar.

Ett par urk­lipp från tid­ningar som beskriver en stor fest i Öre­bro 1883.

Tryck­er­iförestån­daren Ernst L. Lund­mark, som sedan 27 år till­baka till­hört Län­stid­nin­gens tryck­eri härstädes, firades i lördags med en för honom och den under honom hörande arbetsper­son­alen gifven fest å Öre­bro hotell, till hvilken bok­tryckaren Gumælius hade inbju­dit jämväl några tio­tal andre öre­bro­bor, bland hvilka märk­tes: borgmästaren, åtskil­lige stads­fullmäk­tige, Öre­bro Folk­banks och Arbe­tarnes lånekas­sas styrelser, sån­gare, deri­b­land Arbetare­förenin­gens dubbelk­vartett m. fl.

I hotel­lets mat­sal intogs supé, vid hvars slut vär­den med uttryck af sin och sine arbetares hjertliga tack­samhet till herr Lund­mark tillkän­na­gaf, att K. Säll­skapet Pro Patria hit­sändt sin stora medalj i guld (elfte stor­leken) att till fak­torn och tryck­er­iförestån­daren Ernst L. Lund­mark öfver­lem­nas och af honom bäras på bröstet i svart band med gula kan­ter. Fru Gumælius bek­lädde herr L. med medal­jen och de när­varande drucko hans skål och bringade honom sina välönskningar.

Senare på afto­nen sam­lades man kring bålar, vid hvilka först redak­tör Öman tog ordet, och i bun­den form utbringade en väl­gångsskål för den vän­lige och hjerte­gode kam­raten Ernst Lund­mark och hans fru. Verserna utde­lades tryckta.

Ytterli­gare föres­l­o­gos skålar för herr L. af sten­tryck­eri­ets förestån­dare herr K. O. Lind­holm och af gubben Öst­ing, känd hed­er­s­man från Anreps »Nerkingarne», hvilken sist­näm­nde trak­ter­ade med sång som väckte xx1 munter­het. Det sades, att Öst­ings sång denna gång dik­tats af stu­den­ten V. Möller.

Herr Lind­blom hade påbör­jat en kar­tong, förestäl­lande en fram­sida av Alle­handa för Folket, hvars »gubbe» för dagen utgjordes af fak­tor Lund­mark i naturlig stor­lek, läsande Ner­ikes Alle­han­das kor­rek­tur. Taflan hade ej på den korta tiden hun­nit bli rik­tigt färdig; men tex­ten var klar och lydde, rikt späckad med tryckeriter­mer, sålunda:

Din skål, bror Ernst, som unnts sådan lycka,
Att se ett fjern­delssekel omärkt fly
Och ej i min­sta mån det känt dig trycka!
Du är en typ änn’ ski­nande och ny,
En kor­pus fet med något run­dad mit­tel,
En fackman säker, deraf har du titel.

Så ung och rask alltjämt, kan du ej klaga.
På flitens väg du hun­nit långt i hast
Och fast så många steg du hun­nit taga,
Ett enda sned­steg ej dig lagts till last.
Må ädel stol­thet falla på din lott,
Men icke hög­mod, fast du uthängst fått.

Merkurii ynnest också har du fun­nit:
Du räk­nar hun­dralap­par snart i ris
Och långt för­rän du sex­tiåren hun­nit
Har stora hus med kakel­ugn och spis.
Du högrest då går under eget tak
I ryggen änn’ som en antikva rak.

En man som du står ej på hvarje gata
Fast hit­tills du fått styra andras skepp
Jag spår det sant blir, hvad jag vågat prata;
Du redan visat mig ett sådant grepp,
Att jag dig beder som en ynnest få
Ännu en tid hos dig i surkål stå.

Du hör, bror Ernst, jag fåt­t­lat några glosor
Från Alle­han­das sät­teri — hva falls! —
Kanske ej jämt du dansat har på rosor,
Mig tycks dock som ditt lif gått som en vals
Må så det fortgå oberördt af stor­men
xxx1 i ro till sist få sluta for­men.

Nu har jag pratat nog, kan du väl tycka
Att sluta förr’n du nödgas ropa: ”tig”
Du ofta har fått redak­tio­nen trycka,
Nu kan ju hon en gång få trycka dig.
Jag länge nog har också skärpt din törst.
Gör gerna kor­rek­tur, men fukta först!

Mel­lan skålarne för fes­tens egentliga föremål inflikade vär­den skålar för Öre­bro folk­banks väl­gång samt för Öre­bro stads brand­kår och särskilt dess befäl­haf­vare, kapten Falk­man. Folk­bankens styrelse tack­ades för den min­nes­goda välvilja, som föran­ledt upp­sät­tande i bankens lokal af dess förste för­mans bild, såsom också ett väder­mäle för flerårig tjänst.

Till brand­chefen fram­fördes uttryck af erkänsla för brand­kårens nitiska och med framgångkrönta bemö­dan­den att vid eldsvå­dor, och särskildt den som här timade för jämna två månader sedan, begränsa skadan inom måt­tligt omfång.

Då tiden för upp­brott nalka­des, tog borgmästaren ordet och fram­förde, i ett tack till värd­folket, dels några väl sagda ord om arbets­gif­varens och arbetares inbördes förhål­lande, dels en välön­skan till vär­den, som den dagen ing­ick i sitt fem­tionde år.

Ett tid­ning­surk­lipp med död­san­nonser över Ernst Lund­mark. Ernst avlider den 16 maj 1891. Noter­bart är att hans från­skilda hus­tru Sofia inte finns med i dessa annonser. Endast bar­nen och fadern är bland de sör­jande samt vänner.

Ernst Leonard Lundmark dödsannonser


Noteringar

  1. Tex­ten oläs­lig i urklippet

Käl­lor:

Diverse tid­ning­surk­lipp

Arboga stads­för­sam­ling C:5a (18181858) Bild 136 /​sid 131