Signe, min far­mor, en stark kvinna

Kär­lek på lasarettet

Min far­mor växte upp i Öre­bro i bör­jan på 1900-​talet i en borg­erlig miljö i ett väl­bär­gat hem, fadern Karl Johan Malm­rot till­hörde etab­lis­se­manget i staden. Som chef­sredak­tör på Ner­ikes Alle­handa och upp­drag i stads­fullmäk­tige var han en bety­delse­full per­son och det präglade Signes uppväxt.

Syster Signe 1922, Signe SuhrHennes stora dröm var att bli barn­sjuk­sköter­ska och hon fick gå en sjuksköterske-​utbildning i Lund på Flens­burgska anstal­ten som var en liten nys­tar­tad skola för denna utbild­ning. Efter Flens­burgska så gick Signe sedan en sjuk­sköterskeut­bild­ning på SSSH (Södra Sveriges Sjuk­sköterske Hem) i Lund. När hon sen blev färdig med sin utbild­ning fick hon en tjänst som oper­a­tionssköter­ska på Ängel­holms lasarett, det här var på som­maren 1922.

En dag kom en man in för blind­tarm­sin­flam­ma­tion, läkaren var inte på sjukhuset och man fick sända bud efter honom, sys­ter Signe fick i upp­drag att över­vaka patien­ten. Det tog många tim­mar innan läkaren kom in till sjukhuset och under dessa tim­mar fick de två tycke för varan­dra. Blind­tarmspa­tien­ten var min far­far Sven Suhr. Under kon­va­le­censen som varade i två veckor skötte sys­ter Signe om Sven, när han blev starkare så ordiner­ades prom­e­nader i sjukhus­parken. Det var även så läg­ligt att Svens föräl­drar bodde tvärs över gatan från sjukhuset och på så sätt kunde man hemma hos Sven äta lunch. Kär­leken mel­lan Sven och Signe var nu ett fak­tum men det skulle visa sig bli en svår tid fram över.

Sven var son till stor­bon­den Theodor Suhr, i Theodors ögon pas­sade det sig inte att en förnäm stads­flicka skulle bli Svens fru, ” – Hon vet ju inget om lant­bruk”. Paret fick smyga med sin förälskelse och förlovade sig i hem­lighet. Och Signe tänkte inte ge sig, hon skulle min­sann visa den där stor­bon­den att han hade fel. Hon sade upp sig på lasaret­tet och tog tjänst som piga på en gård för att lära sig allt om hur man skötte ett lant­bruk och köket. Hon fick arbeta utan lön men det bekom henne inte, hon skulle lära sig. Det var tidiga mornar där hon först fick sätta fyr i spisar och kakel­ug­nar, sen fort­satte de långa dagarna med alla dess sysslor där råvarorna och maten skulle ord­nas. Det var storkok, sylt­ning, kon­server­ing och allt annat som ett stort lan­thushåll skulle hål­las med. Det skulle också tvät­tas, stä­das, vår­das och lagas. Signe käm­pade på för kär­leken och lärde sig mer och mer den hårda vägen, Sven hejade på och upp­muntrade henne. De kunde i alla fall träf­fas på lediga stunder.

Men det var svårt att över­tyga svär­fadern, han gjorde det inte lättare genom att pro­jicera sina åsik­ter på döt­trarna, de tre elaka sys­trarna som inom famil­jen senare skulle gå under nam­net ”Fas­trarna”. Dessa tre kvin­nor gjorde allt för att göra livet surt för Signe, de var elaka och hån­fulla. Antagli­gen var de avund­sjuka på den lilla bor­garflickan som kom in i deras värld, det var ju inte så att famil­jen Suhr var fat­tiga. Theodor hade varit framgångsrik i avel av Arden­ner­häs­tar och svin, nu bodde han på bästa adress i Ängel­holm. Men det var antagli­gen en kul­turkrock som aldrig rik­tigt gick bort, under hela sitt liv såg fas­trarna ned på Signe och behand­lade henne illa. Men hon stod ut, kär­leken övervin­ner allt och de tre fas­trarna blev aldrig gifta med den lycka som föl­jer med detta.

Hemma i Öre­bro var det inte många som heller trodde att detta skulle hålla. Axel Malm­rot, Signes far­bror, lär ha sagt att hon är till­baka i stan inom ett år. Det var antagli­gen samma kul­turkrock där, man undrade hur hon kunde fly­tta till ett lant­bruk från den förnäma miljö hon vuxit upp i. Man måste beun­dra hennes mod och vilja att gå emot ström­men på det här viset. Det krävs styrka att inte bry sig om vad andra tycker, på den här tiden var det ovan­ligt att som kvinna gå sin egen väg.

Signe blev en god bond­hus­tru och fick till slut svär­faders väl­signelse. Sven och Signe fick fyra välmående barn och levde ett bra liv, tyvärr gick Sven bort vid 75 års ålder 1962, han var tolv år äldre än Signe. De fick i alla fall över 35 år tillsammans.

brudparet suhr

Brud­paret 1926

Sven Suhr och Signe Suhr på promenad 1961

Sven och Signe på ålderns höst, året innan Svens död.

Signe Malmrot efter utbildningen på Flensburgska skolan

Signe efter avk­larad utbild­ning på Flens­burgska skolan.

signe nella

Signe på hösten 1985 med sitt andra barn­barns barn Petronella

Antal besök

Idag 18

Totalt 67539

Gilla denna sida

Vet du något?

Om du är släkt på något sätt med någon av de per­soner som finns i mitt reg­is­ter vill jag gärna ha kon­takt med dig för att upp­dat­era alla uppgifter. Vet du något intres­sant om någon per­son från förr i tiden som kan berät­tas är det också intressant.

Senast upp­dat­erad

Reg­istret uppdaterades:
16 juni 2018

Antal besök

Idag 18

Just nu 25 besökare