Bröl­lops­gäst beskriver sys­trarna Malm­rots vigsel.

Här är ett brev jag fått av Hen­rik Rabe, det beskriver utförligt sys­trarna Malm­rots dubbel­bröl­lop den 18 maj 1926 i Öre­bro. Brevet är skrivet av Anna Rabe, sys­ter till Har­ald Rabe, Elsa Malm­rots man. Anna skick­ade brevet till sys­tern Elin som inte kunde komma på bröl­lopet. Elsa fick brevet av Elin Rabe på 15-​årsdagen av bröllopet.

Hedemora d. 21. 5. 26.

Käraste Elin!

Då nu jag var den enda av Har­alds släk­tin­gar som när­var vid Har­alds bröl­lop, så här!

Sjelv utstyrd i en fager klän­ning – svart siden med matt rosa infäld – brod­derad (ny äkta paris­er­mod­ell) rosa plymväska – scharv – rosa geor­gette, hand­målad. Samt en knippa blom­mor rosa med sil­ver­glit­ter – rosa strumpor och brons­färg, skor – hm. Ja kan du tänka dig så utstyrd, svarta örn­hän­gen med guld och korallperla – samt Emils present1 guld­fil­igram­skamén – så upp­trädde jag på arenan.

Brudgum­marne och jag, jemte brudgum­men Suhrs 2 sys­trar bodde på Lilla Hotel­let der fästen skulle gå av sta­plen. Har­ald och jag bodde dörr mot dörr, för att hjälpa varan­dra och stödja Har­ald i ny dress – såväl frack­kostym som reskostym, glad som en spel­man. Kl. 3.15 foro vi till kyrkan – Har­ald och jag i en bil – och Suhr och hans sys­trar i en bil.

I kyrkan mot­togs vi av värdinna och värd. Enny sjelv var värdinna och skalden ”Jere­mias i Tröstlösa”2 – gam­mal god vän till famil­jen och som var värd på föräl­drarnes bröl­lop var nu värd på döt­trar­nas bröllop.

De ville ej släppa in pub­lik i kyrkan, var­för endast ett fåtal inbjudna var der – då också Run­borgs3 som jag häl­sade på vid utgåendet.

Bröl­lops­gäster 14 – med brudpar –

Flick­o­r­nas Far­bro4 med fru i svart siden –
Kusin med fäst­man5 – hon i svart siden.
Mor­bro, jern­vägsin­geniör6 – ståtlig herre.
Suhrs 2 sys­trar – den älsta gift, bosatt i Dan­mark, i brun siden med per­lor. Fröken Suhr i svart siden med per­lor.
En ung­domsvän­ina till Enny, från Stock­holm Fru Grun­del7 i mullvads-​siden.
Redak­tör Julius Gum­melius8. Enny i lilas sammet.

Brud­paren kom upp från den långa kyrkgån­gen, fint och ledigt – bru­darne vitk­lädda – enkla vita yllek­län­ningar, långa ärmar, korta kjo­lar och korta slöjor – med myrtenkransar och blom­mor – Elsas brud­bukett ärt­blom­mor9, Signes någon klock­blomma – jag mins ej nam­net – mörkt röda och lila [oläs­ligt ord]. Bru­darne som båda magrat väldigt, sågo så unga och späda ut – mycket bleka och söta. Brudgum­marne säkra glada – upp till altaret, der de vörd­samt häl­sade prästen en mycket ståtlig all­varlig medelålders man – och som efter ser­e­monien talade all­varligt och vack­ert till brud­paren. Kusi­nen Agda Malm­rots10 fäst­man, spelade ett förtju­sande vio­lin­solo – derefter ett lyck­ön­skande och fam­n­ta­gande – så tåga alla ut och iväg till fotografen – i sinom tid får du se. Sedan till Hotel­let, der en förtju­sande mid­dag server­ades – bor­det klätt med ärt­blom­mor11. Jag satt bred­vid Har­ald, och mor­bro12 vid Elsa. Brud­paret mit­te­mot, hade Signe sin far­bro13 och Suhr sin älsta syster.

Mats­edlen – smörgås och förtju­sande små­varmt och hum­mer bjöds först på brickor, sen vid bor­det spar­ris­soppa – lax – fågel – glasskrokan, kon­fekt och frukt. Vin. Röd­vin, Réu­nie [?] champ. och Madera. Över 200 telegram – under­ligt nog något över 100 till varje brud­par. Suhr fick många kvicka litet elaka telegram – vitzande på nam­net – Har­ald och Elsa också trevliga telegram – även på fran­ska, engel­ska, span­ska, ital­ien­ska – dikt av ”Jere­mias”14 och tal skrivna av från­varande släk­tin­gar. Stämnin­gen mycket glad, bru­darne gick ur famn i famn – både surt och sött kystes i ett, ridån hade gått upp, och ett allmänt kär­lek­som­fam­nande, gäster och brud­par utan hän­syn – om varan­dra – det var ett glatt trevlit bröl­lop. Bru­darne så lyck­liga och föräl­skade. Elsa det var Har­ald och Har­ald hennes a och o.

Efter maten kaffe med alla möjliga till­be­hör. Många kvicka goda tal.

Kl. ½ 9 reste brud­paren ut till Kyrkogår­den der bru­darne lade sina buket­ter på fadrens grav. – Kl. ½ 10 mötte vi dem på sta­tio­nen, och blevo de över­sål­lade med ris­gryn och kon­fetti samt avhur­rade – Har­ald och Elsa till Motala der­ifrån med båt kanalvä­gen till Göte­borg – Suhrs till sitt hem. Båda bru­dar i svarta långa sidenkap­por, Signe svart hatt och Elsa i ljus­grön och ljus­grön klän­ning, söt.

Ja, så äro de gifta, som Har­ald sade i tele­fon till Per­storp15 – ”nu är vi gifta och Elsa är fru”.

Fort­sät­tnin­gen är skriven på två min­dre, avrivna brevpappersbitar.

Det är kväll, och pap­peret slut – ursäkta biten – – –
Suhrs älsta sys­ter (hon är dan­ska) tog till orda före brud­parets avresa. Unge­fär så här –

Jag brukar ej hålla tal, men här har hål­lits så vackra tal och så många vackra telegram har vack­ert tolkats – men ingen har talat om vad en mor kän­ner – sjelv mor16, vet jag hur det käns att giva bort en dot­ter. Fru Malm­rot har i dag givet bort 2 döt­trar – vad hon kän­ner och tänker förstår kanske jag bäst – och nu säga till er bru­dar, glöm alldrig vad denna mor varit för er – glöm alldrig edert barn­domshem – och ni brudgum­mar, glöm alldrig den mor och det hem, der­ifrån ni hem­tat edra bru­dar – glöm alldrig att ni står i stor tack­samhetsskuld till denna mor som vår­dat, fos­trat och vakat över edra bru­dar. Visa henne kär­lek och tack­samhet” o.s.v. Hon fram­sade sitt tal med kläm, t.o.m. her­rarne blevo rörda, det var ett bus­sigt frun­tim­mer fast dan­skar likt, litet högljudd, annars mycket trevlig.

Jag reste på mor­gonen igen från Öre­bro. Enny blev snopen då hon dagen efter ringde efter mig och jag var rest. Jag ringde henne i går kväll för att tacka.

Ja vet du, jag tror vi alla får vara glada Har­ald fått så snäll, hjärte­god och älsklig flicka till hus­tru, jag tror också på Har­alds fasta vilja göra henne lyck­lig – lilla Elsa – ”Far­bro Jere­mias”17 gav henne så vack­ert dikt – hon var eller är hans älskling – föresten en gam­mal lustig glad herre, som tog mig i famn och kyste på hand.

Har­ald och Elsa skriver sedan de väl kom­mit till Stock­holm. När foton kom­mer skall jag försöka göra tydligt vem de äro. Lydie kom ej18 – hon tänkte ju först och skrev att hon kände det som skyldighet att som rep­re­sen­tant på mod­rens sida när­vara – men när hon räk­nade efter kost­naderna så hade hon ej råd. Så fick Har­ald vara glad med bara mig vid sin sida. Som jag skrev till Sven19 kunde hon istäl­let bju­dit Sven på resan, han var ju dock den som står Har­ald närmast.

Ja nu är ju det över – men Sven kände sig nog ej glad den dagen. Nej nu måste jag i säng – imor­gon skall jag tidigt upp och ta’ emot kund – reser se’n till Insjön, der ping­sten i all vila skall tillbringas.

Tillön­skar dig och de dina en glad pingst, hjärtliga hälsningar

Anna.


KOM­MENTARER

  1. Emils present, Emil Rabe var bror till Anna. Han var sedan länge emi­gr­erad till USA.
  2. Jere­mias i Tröstlösa” […] som var värd på föräl­drarnes bröl­lop, var nu värd på döt­trar­nas bröl­lop ”Jere­mias i Tröstlösa” var pseu­do­nym för för­fattaren och jour­nal­is­ten Levi Rick­son. Föräl­drar­nas bröl­lop hade ägt rum 1897.
  3. Run­borgs” [Annas stavn­ing] Olof Rund­borg, lant­brukare utan­för Linköping, och hans hus­tru hade varit vän­ner till Har­alds avlidna föräl­drar Annie och Herman.
  4. Flick­o­r­nas Far­bro med fru, Axel Malm­rot med fru Elin. Bodde i Örebro.
  5. Kusin med fäst­man, Län­gre fram i brevet framgår det att denna kusin hette Agda Malm­rot. Hon var alltså kusin till Elsa på fäder­net. Agda var dot­ter till Gus­tav Malmrot.
  6. Mor­bro, jern­vägsin­geniör Ernst Lund­mark, bror till Enny.
  7. Fru Grun­del i mullvads-​siden Annas tabell-​liknande upp­ställ­ning är inte helt tydlig här, men möjli­gen är det ”fru Grun­del” som är ”Ennys ung­domsväninna”. Den fru Grun­del som jag kän­ner till hette Anna och var gift med Arvid Grun­del, anställd på Ner­ikes Alle­handa. Men var­för var i så fall inte maken Arvid med på bröl­lopet? Förhinder?
  8. Julius Gum­melius (ska vara: Gumælius) Direk­tör för Ner­ikes Alle­handa och god vän till Elsas föräl­drar. (Kanske tit­uler­ades han redak­tör år 1926.)
  9. ärt­blom­mor luktärter.
  10. Kusi­nen Agda Malm­rots fäst­man, spelade ett förtju­sande vio­lin­solo Denna uppgift kan jäm­föras med Elsas ord i Elsa till Har­ald 313 1926: ”Fridolf och Agda komma till vårt bröl­lop. Tänk om Fridolf ville spela en fin sak på sin fiol då.” – Gåtan med det mys­tiska paret ”Agda och Fridolf”, som förekom­mer i många brev, är därmed löst. Det var Fridolf Kuh­lin som spelade på bröl­lopet, och han var då förlovad med Elsas kusin Agda Malmrot.
  11. ärt­blom­mor luktärter.
  12. och mor­bro vid Elsa, Elsa hade alltså sin mor­bror Ernst Lund­mark (den yngre) till bordet.
  13. hade Signe sin far­bro, Signe satt bred­vid sin far­bror Axel Malmrot.
  14. Jere­mias” För­fattaren ”Jere­mias i Tröstlösa” – (Levi Rick­son). Vän till Elsas och Signes föräldrar.
  15. tele­fon till Per­storp I Per­storp (Skåne) bodde Anna Rabes sys­ter Her­manna Holmquist och den­nas dot­ter Ebba, kusin till Haralds.
  16. sjelv mor, vet jag hur det käns att giva bort en dot­ter. Sven Suhrs äld­sta sys­ter hade alltså redan hun­nit gifta bort en dot­ter. Sven skulle 1926 fylla 40 år, så det var inte så kon­stigt att hans äldre sys­ter hade en vuxen dotter.
  17. Far­bro Jere­mias” För­fattaren ”Jere­mias i Tröstlösa” – (Levi Rickson).Vän till Elsas och Signes föräldrar.
  18. Lydie kom ej […] hon kände det som skyldighet att som rep­re­sen­tant på mod­rens sida när­vara Lydie Bergroth var moster till Har­ald. Hon bodde och arbe­tade i Frankrike och kunde inte komma till bröl­lopet. Båda Har­alds föräl­drar var döda. Som faderns sys­ter rep­re­sen­ter­ade brevskri­varen Anna farssi­dan. Som mod­erns sys­ter skulle Lydie ha rep­re­sen­terat morssidan.
  19. Som jag skrev till Sven kunde hon istäl­let bju­dit Sven på resan […] Sven kände sig nog ej glad den dagen Även om Lydie inte hade råd att resa till Öre­bro (hon bodde ju i Frankrike) så kanske hon kun­nat bjuda Har­alds bror Sven på bil­jet­ten från Hels­ing­fors, menar Anna. Hade Sven anled­ning att känna sig för­sum­mad? Elsa skrev till Elin Rabe före bröl­lopet: ”Dubbelt roligt vore det om Tant Elin och Sven kunde vara med. Men på det kan man ju ej hop­pas” (Elsa till Elin Rabe 114 1926). Att Har­ald skulle ha hjälpt sin bror med ett lån var nog inte att tänka på. Har­ald ansåg sig ju knappt ha råd att resa till sitt eget bröl­lop (hans brev till Elsa den 124).


Anm. Kom­mentar­erna ovan är Hen­rik Rabes egna. Jag hop­pas kunna få till­gång till ytterli­gare brev från honom framöver.

Senast upp­dat­erad

Reg­istret uppdaterades:
16 juni 2018