När Sofia Wil­helmina Lund­mark dog var hon en för­mö­gen kvinna. Ett prob­lem var dock att arvin­garna redan hade lånat pen­garna av henne.

Hennes boup­pteck­n­ing visar att hon inte hade särskilt många eller dyr­bara ägode­lar. Det var mest van­liga hushåll­spry­lar och lite kläder, det mest värde­fulla var ett piano som sattes till 75:- i värde. Det var sonen Engel­brekt som sam­manställde döds­boets ägode­lar. Sam­man­lagda värdet blev 130:-.

Men det intres­santa är utestående for­dringar som hon hade till några av hennes släktingar.

  • Redak­tör Karl Malm­rot (svär­son), Johan Gumaelius och Janne Ander­s­son hade lånat 14000:- av Sofia.
  • Sonen Ernst Lund­mark hade lånat 4500:-
  • Svär­so­nen Redak­tör Bengt Gyl­lan­der var skylldig 3000:- sen ett och ett halvt år tillbaka.
  • Sam­man­lagt med ränta hade döds­boet krav på 21816:- på dessa personer.

Karl Malm­rot hade lånat till Ner­ikes Alle­handa, de andra två per­son­erna var båda på tid­nin­gen. Jag antar att dessa tre var delä­gare i tid­nin­gen och hade behövt låna pen­gar till företaget.

Tes­ta­mentet

Härmed del­gifves min ytter­sta vilja:

1. Skall min kvar­låten­skap bekostas ett snyggt jern­staket omkring vår famil­je­graf å Öre­bro stads södra kyrkogård, sedan mitt stoft der­städes jordats.

2. Skall två­tusen /2.000/ kro­nor utbe­ta­las till min och min aflidne mans fos­ter­son Paul Hild­ing Lund­mark nu bosatt i Amer­ica. Dessa pen­gar anförtrodess uti min vård vid min mans och mitt boskill­nad med rätt för mig att till min död upp­bära rän­tan därå.

3. Tes­ta­menterar jag hälften af mina åter­stående egode­lar till mina Söner Engel­brekt Leonard och Ernst Wil­helm Lund­mark, eller deras barn, att lika mel­lan dem förde­las. Den andra hälften skall därefter skif­tas enligt lag lika mel­lan mina fyra barn Maria Ernestina gift med Karl Malm­rot, Sigrid Wil­helmina, gift med Bengt Gyl­lan­der, Engel­brekt Leonard och Ernst Wil­helm Lund­mark eller deras barn.

Slut­li­gen vill jag belysa, att jag tillvä­gagått och gjort samma bestäm­melser som min man gjorde före sitt från­fälle, fastän hans voro till våra döt­trars och mina äro till våra sön­ers fördel.

Min önskan och mitt hopp är att skiften må för­siggå i frid och endrägt.

Öre­bro den 30 maj 1900.

Sofia Wil­helmina Lundmark.

Att Fru Sofia Wil­helmina Lund­mark, Öre­bro, som vi per­son­li­gen känna, denna dag vid sundt och fullt förstånd och af fri vilja förk­larat denna han­dling, som hon uppgifvit sig sjelf hafva skrivit, innefatta hennes ytter­sta vilja och tes­ta­mente; detta intyga vi på en gång när­varande och för detta ändamål anmodade vittnen.

Öre­bro 30 maj 1900.

E.B. Tersme­den Arvid Larsson

v. Härad­shövd­ing. Öre­bro. e.o. Hofrättsnotarie.

Min dot­ter, Sigrid Wil­helmina Gyl­lan­ders arfvedel skall af oskyld förmyn­dare för­val­tas för hennes barns räkn­ing tills de upp­nått myn­dig ålder. rän­tan därå må årli­gen använ­das som bidrag till bar­nens uppfostran.

Stock­holm den 4 mars 1905.

Sofia Wil­hellmina Lundmark.


Noteringar:

Det här tes­ta­mentet torde inneb­u­rit en del prob­lem och anled­ning till tvis­ter emel­lan famil­jemedlem­marna. Arvet motsvarar i dagens pen­ningvärde strax över 750.000:-

Av Sofia Wil­helmi­nas kvar­låten­skap om 22.267 kro­nor skulle det följ­dak­tli­gen förde­las så här.

Bröderna Engel­brekt och Ernst skulle först dela på hälften, 5.566:- vardera sen vardera en 14 del av den andra hälften, 2.783:-. Det ger 8.349:- per broder. Sys­trarna Enny och Sigrid fick 2.783:- vardera.

Om man nu tar hän­syn till skul­derna så blir det lite mer invecklat.

Bengt Gyl­lan­der blir således skyldig sina barn 2.783:- och de övriga sysko­nen 442:-. Bengts ekonomi var vid den här tiden redan ansträngd och det här innebar ytterli­gare problem.

För Ernst Lund­mark innebar det antagli­gen inga större prob­lem, hans skuld på 4.500:- räk­nades troli­gen av från hans arvsdel.

Karl Malm­rot med kol­le­gor blev nu skyldiga fram­för allt Engel­brekt och sen Ernst ett bety­dande belopp. Jag vet inte säk­ert men jag ska försöka få klarhet i vad som hände här. Troli­gen blev man tvun­gen att sälja av delar eller hela sitt innehav i Ner­ikes Alle­handa för att få fram de pen­gar som krävdes till bröderna Lund­mark. Den arvs­lott som Enny skulle få kanske man kunde vänta med. Karl själv drab­bades av en kraftig hjärn­blöd­ning två år efter Sofias död och avled ett år senare.

(Tillägg 2013-​06-​06) Karl Malm­rots boup­pteck­n­ing visar inga innehav i Ner­ikes Alle­handa eller några större belopp i till­gån­gar eller skul­der. Han borde alltså klarat ut affär­erna efter Sofia Wil­helmi­nas död.

Det var förhål­lan­de­vis stora belopp och inget som man lätt kunde få fram utan vidare. Det blev säk­ert schis­mer och osämja mel­lan sysko­nen trots Sofia Wil­helmi­nas önskan om att allt skulle ske i god sämja.

Järn­staketet blev i alla fall uppfört runt famil­je­graven och står där än idag.

Hon gör även ett tillägg till tes­ta­mentet 1905 där hon föror­dar att dot­terns Sigrids arvdel inte ska komma henne till­handa utan ges direkt till Sigrids barn. Sofia har insett att Bengt Gyl­lan­ders affärer inte är i bästa skick och för att inte arvet ska försvinna in i Bengts före­tag så garderar sig Sofia här med detta tillägg.

Den E.B. Tersme­den som bevit­tnat tes­ta­mentet var i själva ver­ket Sofia Wil­helmi­nas kusin.

Senast upp­dat­erad

Reg­istret uppdaterades:
27 april 2017