Släk­ten Suhr från Bremen

Av Lau­ritz Julian Suhr.

För att hitta våra för­fäders ursprung och den första delen är det nöd­vändigt att titta när­mare på kung Fred­erik III och hans berät­telse, då han unge­fär 1635 anställer den unge Bernt Saur (Suhr) i sin tjänst som senare leder famil­jen till Danmark .

Lau­ritz Julian Suhr 18961963 gjorde stora insatser i släk­t­forsknin­gen för den Suhrska släk­ten. Denna artikel skrevs av honom för länge sedan och har på slutet kom­pleter­ats med nya uppgifter.

Her­tig Fredrik var inte, som i detalj förk­laras i C. Nyrop bok ”Det Suhrska Huset” (1899), hans fars, Chris­t­ian IV, äld­ste son, och var inte som den äldre brodern Chris­t­ian arvprins. För att ge den yngre sonen erfaren­het och för­mod­li­gen också för att säk­er­ställa Dan­marks södra gräns fick den gamla kun­gen sonen nomin­erad till ärke­biskop i stiftet Bre­men 1634 och ett år senare också i Ver­dens stift. Troli­gen blev Bernt Suhr anställd som livkarl eller som but­ler. Bernt hade säk­erli­gen en bror Claus, en man med samma namn försöker 1673 och 74 få Næs­by­hu­vud kvarn i Odense som ersät­tning för en innestående lön på 2484 riks­daler, i vilket fall som helst, säger Claus Suhr i sin ansökan att han i 35 år har varit en mar­shalk och hov­but­ler, och det är mycket troligt att Bernt som den äld­sta av dem har fått sin bror anställd i samma tjänst som han själv. Båda använ­der åtmin­stone låg­tyska for­men (Saur) i nam­net.

I augusti gifter sig her­ti­gen 1643, som inte verkar påverka hans per­sonal, och i mars 1644 blir han gen­er­al­isimus och ord­förande för krigsrådet i Glück­stadt, där han bodde efter tiden i Bre­men och Ver­dens stift under kriget mot sven­skarna. 1646 bor han i Flens­burg, och det är i dessa städer som Bernt Suhrs äld­sta barn föds.

I Flens­burg nås her­ti­gen av med­de­landet att arvprin­sen har dött, och när han strax efter får bud om sin fars död, bry­ter han upp och reser med sin familj till Köpen­hamn, där han anlän­der mars 1648, och båda två Suhrarna är med honom till­baka. I Köpen­hamn kröns han till kung av Dan­mark och hyl­las som sådan 6 juli samma år.

De två Suhrarna har tjä­nat honom väl, och Bernt är anställd som hov­but­ler med en lön på 50 riks­daler samt 200 riks­daler i mat­bidrag för sig själv och 14½ riks­daler för en anställd tjänare samt pen­gar till en hov­u­ni­form ”Att räk­nas från den 6 juli, den dag då vår hyll­ning stod.” Detta datum räk­nas där­för som det ”offi­ciella” för släk­tens ankomst till Dan­mark.

Vid denna tid exis­ter­ade redan bärare av nam­net Suhr eller lik­nande, så nämns en patron Peder Sur redan år 1460. I novem­ber 1553 levde en borgmästare Peter Suhr i Slagelse, där han måste ha haft ättlin­gar, efter­som i arkiv över kansli­brev nämns två bröder Niels och Peter Suhr 16271629.

Stavnin­gen förr i tiden var inte lika välord­nad och nog­grann som nu, där­för kan man hitta nam­net Suhr också i olika for­mer, Sour, Suur, Sur, Saur, Sauer, Saure och lik­nande och medan vår familjs huvudlinje har använt samma form, Suhr, hela tiden finns det andra i släk­ten, som har behål­lit andra for­mer där vi finner Suur i Norge eller en Saur som präst i Sax­ild etc.

Nam­net Suhr finns i andra län­der, till exem­pel i Sverige, Frankrike och Tysk­land, där det finns en stor släkt som fort­farande bor där, den fri­siska famil­jen Suhr, etc. men de flesta verkar mer eller min­dre att komma från Tysk­land (Hol­stein, Schleswig etc.). Släk­ten Suhr som omfat­tar även den kända Amager trädgårdsmästaren och — Suhr Hus­morsskola, kyrko­herde i Høve Johannes Suhrs släkt, som omfat­tar kanslirådet Chris­t­ian Thomas, som tog nam­net Wal­ter. ”Hol­län­daren”, det vill säga, mejeris­ten Chris­t­ian William Suhrs familj, som fort­farande bor i Aal­borg, och skräd­daren Carl Chris­t­ian Fred­erik Suhrs släkt, vilket inklud­erar fak­torn vid Berlingske Tidende Valde­mar Suhr och skarprät­tarsläk­ten Suhr etc.

Dessu­tom finns det flera släk­ter där nam­net är går igen som till­tal­snamn, Hansen Suhr, Larsen Suhr och för att slut­li­gen helt falla bort och låta Suhr stå som fristående efter­namn. Exem­pel här är hov­tim­mer­man­nen Jens Sørensen Suhr släkt, nu levande Suhrar i Fred­eri­cia, Odense och Fred­erik­shavn och lant­brukar­famil­jer på Lol­land, ja här finns det de senaste 200 åren över 100 män­niskor i en enda för­sam­ling i Thoreby som har haft sin ursprung­liga patronymika ersatta med nam­net Suhr som inled­ningsvis kan ha tillde­lats dem genom sam­band med eller tjänst hos läns­för­valtaren och kam­mar­rådet Fred­erik Suhr. Ett exem­pel är när diako­nen Ole Jensen i Sax­ild 1713 döper sin son till Casper Suhr efter sin präst. Det blev nu inget nytt släkte Suhr här för unge Casper dör bara 4 år gam­mal den 17 juli.”

Föl­jande text har kom­plet­ter­ats i efterhand

Utöver Lau­ritz Julian Suhrs anteck­ningar kan man för övrigt kom­plet­tera med att nam­net Suhr också hit­tas på flera ställen som ort­namn, till exem­pel i Schweiz.

Gamla slaktvapnet

Lau­ritz Julian Suhr har i sitt mate­r­ial en hel del infor­ma­tion om Claus Suhr, som för­mod­li­gen var Bernts bror och även näm­ner hans när­maste efterkom­mande och familj, men där finns ingen per­son vid namn Carl Wil­helm som sam­man­faller med pro­duk­tion­såret 1650. Frå­gan är om Bernt Suhr hade en annan bror som hade kun­gens ynnest och som har ett vapen med en vari­a­tion av utförande, som sedan har använts av famil­jen? Det sägs att Bernt Suhr tillde­lades till ett vapen med en uggla sit­tande på en plog­bill, men som ursprung­li­gen avtryck/​sigill inte är bekräf­tat. Både Nyrop och Lau­ritz Suhr har i Rik­sarkivet kon­trollerat boup­pteck­nin­gen efter Bernt Suhr och det anges uttryck­li­gen att Bernt Suhr inte hade någon klack­ring, men hade under lång tid använt sin son Fred­eriks, som innehöll en hjort.

Nu har ett foto dykt upp i Sverige, som visar hur ett vapen för Bernt Suhr mycket väl kunde ha sett ut — med ugglan och det andra — men bara med ett namn som inte stäm­mer överens med den infor­ma­tion vi har idag. Vi får hop­pas att Karl-​Erik Suhr kom­mer att fort­sätta forsknin­gen i sin jakt på en eventuell ny linje av Bernt Suhr ättlin­gar och även belysa detta släk­t­vap­nets härkomst och äkthet.

Sty­cket ovan är speku­la­tioner om brodern Claus och om en bild av ett släk­t­vapen som min far­bror Karl-​Erik fick tag på genom den andra grenen av släk­ten som finns i Sverige. Jag har även varit i kon­takt med några i den grenen och då näm­n­des denna bild på vap­net. Här i tex­ten kän­ner man inte till någon Carl Wil­helm Suhr. Carl Wil­helm Suhr som föd­des 1805 och vars son fly­t­tade till Ystad i Sverige 1878 och star­tade därmed den andra grenen av släk­ten Suhr i Sverige. Ovan syns orig­i­nal­bilden av den kopia som min far­bor fick.

Här är den ver­sion av släk­t­vap­net som finns inom den Suhrska stif­telsen. En stängd hjälm visar att släk­ten är frälse, det vill säga icke adlig. Den andra bilden är från Uger­løse kirke som lig­ger mitt på Sjæl­land som byg­gdes 1876 och på den tiden ägdes av den Suhrska stiftelsen.

Det Suhrska släktvapnetUgerløse Kirke Suhrs släktvapen

Om Bernt Suhr redan fanns i Bre­men när prins Fred­er­ick blev biskop där är inte känt. Bre­men hörde till Dan­mark och Bernt kan mycket väl ha följt med i prin­sens hov till Bre­men och alltså när­mast komma från Dan­mark. DNA-​test visar ändå att ursprunget lig­ger i området runt Lux­em­bourg och troli­gen tagit sig nor­rut via Moselflo­den. Som tex­ten visar så fanns det redan folk i Dan­mark med nam­net Suhr/​Saur/​Sauer som kan vara Bernts när­maste ursprung. För att få en tjänst så nära en kung­lig prins måste man ha haft kon­tak­ter och inneha ett känt namn med ref­er­enser, det är knap­past någon man plockar upp på gatan i Bremen.

Tack till Ulf Suhr för bilden på släktvapnet

Relat­er­ade artiklar

Stam­fadern Bernt Suhr

1200 år bakåt i tiden med DNA

Ursprunget från området kring flo­den Sûre (Saur, Sauer)

Antal besök

Idag 5

Totalt 62199

Gilla denna sida