Stam­fadern Bernt Suhr

Stam­fadern av den utbredda släk­ten Suhr är Bernt Suhr, som föd­des omkring 1615 någon­stans i Tysk­land, om hans tidi­gaste år är ingent­ing känt. Han omnämns 1635, när han kom till Bre­men och anställdes som livkarl till kung Chris­t­ian IV Dan­mark och Norges son her­tig Fredrik, som 1634 utnäm­n­des till ärke­biskop av Bre­men stift och året därpå även Ver­den stift.

Bernt Suhr hade för­mod­li­gen en bror Claus, som 1673 och 1674, ansökte om att få Næsby Huvud­kvarn i Odense Amt i stäl­let för en innestående lön om 2 484 riks­daler. Claus Suhr uppger i sin ansökan att han i 35 år hade varit kusk och hof­betjänt. Det är inte otänkbart att det är Bernt Suhr, som såg till att Claus Suhr fick en lik­nande anställ­ning som han själv. Claus Suhr var år 1675 tullindri­varen i Nakskov, detta kan jäm­föras med skat­te­fogde. Bägge använ­der den låg­tyska for­men Sour eller Saur, av nam­net. Bernt Suhr skrev själv ännu 1663 Berendt Sour, sedan Suhr.

Her­tig Fredrik gifte sig i augusti 1643 och mars 1644 var han gen­er­alis­simus och ord­förande i krigsrådet i Glück­stadt, där han levde efter att Bre­men och Ver­dens stiftet för­lorades i kriget mot sven­skarna. 1646 bodde her­ti­gen i Flens­burg, och flera av Bernt Suhr barn föd­des troli­gen i dessa två städer. I Flens­burg nådde bud­skapet om Prins Chris­tians död her­ti­gen. Strax efter dog även hans far, och her­ti­gen reste med sin familj till Köpen­hamn, där han kom fram i mars 1648 och kröntes till kung den 6 juli samma år. Det är svårt att från kända käl­lor få en per­son­lig bild av Bernt Suhr, men en del av hans liv kan man läsa om i beva­rade arkiv och här tonar en dys­ter bild fram, hans lön var den lägsta möjliga. Hans lön i Bre­men fast­ställdes till en årslön på 50 riks­daler, men lönen beta­lades inte alltid ut i tid eller ute­blev helt. Han fick 1656, 11 år efter avre­san från Bre­men, resten av den innestående lönen för denna period, totalt 218 riks­daler och 36 shilling. Endast drygt hälften av lönen beta­lades till honom för 10 års tjänst i Bre­men.

De två bröderna Suhr har för­mod­li­gen följt den bli­vande kun­gen på resan 1648 till Köpen­hamn. Här utnäm­n­des Bernt Suhr åtmin­stone till hov­betjänt med en årslön på 34 riks­daler. Det var nedgång i lön för Suhr, som i så många år hade tjä­nat den nya kun­gen, men i kungabrevet 1651 fick han samma lön som i Bre­men, dessu­tom 200 riks­daler i ersät­tning till mat för sig själv och en tjänare och 14 12 riks­daler till en uni­form ”från den 6 juli att räkna, den dag då vår hyll­ning stod.” Betal­nin­gen skulle visa sig vara så enkel som tidi­gare. I sin posi­tion som hov­betjänt står Bernt Suhr lis­tad bland kuskarna där han upp­tar tredje förnäm­sta tjän­sten. Överst på lis­tan är hov­marskalken som har befälet över kuskarna, sedan kom­mer den tidi­gare hov­betjän­ten som har avancerat till vagn­mästare, och så Suhr. Inte mycket är känt om Suhr tid i denna posi­tion, men han har följt kun­gen på sina resor. I juli 1654 var Suhr när­varande vid ett ädelt dubbel­bröl­lop i Odense, där brud­paren stod hovet nära, och 1661 följde han Prins Chris­t­ian (V) på hyll­ningsresa i Norge.

Kung Fred­erik III upp­skat­tade Suhr, 1659 får han ett utnämn­ings­brev till hus­fogde­tjänst i Svab­sted, men detta tjänst till­trädde han aldrig. Däre­mot år 1663 antog han en kungl. utnämn­ing som chef för Gis­selfeld som begå­vades av Prince Chris­t­ian (V). Denna tjänst, som han hade i anslut­ning till tjän­sten som hov­betjänt, avsade han sig dock 1666, när prin­sen arren­der­ade ut Gis­selfeld. Samma år över­läm­nade kun­gen för­valt­ning och kon­troll av ”vår gård i Gen­tofte” till Bernt Suhr.

Bernt Suhr fort­satte vid hovet under den nya kun­gen Chris­t­ian V. När vagn­be­fäl­havaren blev tullindri­vare i Ribe 1670, tog Suhr över hans funk­tion, och år 1673 var han angiven i hov­rul­lorna som foder­marskalk med en årslön på 300 riks­daler. När det gäller löner, var det inte en liten en för­bät­tring, men inte heller här fick han hela belop­pet utbe­talt. Han ansökte där­för år 1675 att som betal­ning få Drot­tningk­var­nen mel­lan Horn­bæk och Gilleleje i hyre­sav­talet så att han kunde ersätta sina for­dringsä­gare och få betal­ning för för­lorad lön. Han fick inte igenom sina krav men fick i stäl­let i 1676 tjänst som bryg­ghusskriver­are i bryg­geriet i Köpen­hamn. Här fick han en årslön på 360 riks­daler för sig själv, en assis­tent och en dräng. År 1676 gjorde han en ny ansökan där han bad om ospeci­fi­cerad för­mån, som hans föregån­gare hade, som Suhr inte hade fått.

I April 1685 blev Bernt Suhr avskedad efter nio år som bryg­ghusskri­vare. Han fick 200 riks­daler årli­gen i pen­sion, och i kun­gens avskeds­brev anges att Suhr fick pen­sion med ”särskild kung­lig nåd” och att det var bara på grund av sin långa tid i kungl. tjänst som han för­låtit en ”förseelse han nyli­gen i sin bryg­gartjänst kan ha begått.” Brot­tet är inte känt, men har kanske ett i sam­band med de för­måner som näm­nts. Bernt Suhr fick inte en lång pen­sion i sitt eget hus, som låg ”lite innan Hol­mens kanal i Skep­par­bo­darna” det vill säga vid Hol­mens Kanal, efter­som han dog den 28 okto­ber 1685. Famil­jen fick 1 novem­ber samma år licens för att låta begravnin­gen äga rum på kvällen och den 3 novem­ber, blev han så begravd.

Bernt Suhrs hus hade, enligt bodel­nin­gen mycket sil­ver, tenn, kop­par, lin­netyg och kläder, samt några tyska böcker och porträtt av den avlidne själv, hans fru och barn. Till­gån­gar i boet uppg­ick till 3.747 riks­daler, två marker och 6 shilling, medan belop­pet för betal­ning av skul­der och andra kost­nader uppg­ick till 3.340 riks­daler, en marker och 13 shilling, och gav en behåll­ning på 407 riks­daler och nio marker. Bernt Suhr hade också en innestående lön hos kun­gen på 7094 riks­daler, en marker och 3 shilling. Kun­gen hade i ovanstående avskeds­brev med­gett att Suhr bör ha lön och den innestående lönen som han hade till godo men värdet av mäsken, som han hade tagit, bör kom­penseras. Arvin­garna måste ha varit med­vetna om att de inte skulle få något utbe­talt ur boet, och för att und­vika skuld till kun­gen för mäsken valde de att frångå arv och skuld.

Bernt Suhr var gift med Mar­grethe Johans­dat­ter Kram­mer. Cer­e­monin ägde rum 1641, deras äld­ste son Cas­par föd­des 1642. Då det äld­sta bar­net föd­des i Bre­men, kom för­mod­li­gen även Mar­grethe från staden. Hon dog som­maren 1683, endast 62 år gam­mal, och den 4 juni samma år, blev hon begravd ”med Cer­e­moni” i Holmen-​kyrkan i Köpen­hamn, där hennes make hade köpt en grav­plats. Paret efter­läm­nade bar­nen Cas­par (16421701), prost och kyrko­herde i Sak­sild och Nølev, Friederich (16441706), läns­för­valtare för Lol­land och Fal­ster, Anna Elis­a­beth (16561730), gift med mag­is­ter Hans Thom­sen Borch († 1702) , kyrko­herde för Hved­strup och Fløng, och efter hans död omgift med hans efterträ­dare, mag­is­ter Albert Kjeld­sen Schytte (16681744), Johann Christof­fer (ca 1645), tullare i Århus samt en dot­ter Julianii.

Tex­ten är häm­tad från Suhrske Stif­telsens släktbok.

Ursprunget från området kring flo­den Sûre (Saur, Sauer)

1200 år bakåt i tiden med DNA

Släk­ten Suhr från Bremen

Bernt Suhrs ättlingar

Antal besök

Idag 5

Totalt 62199

Gilla denna sida