 |
| Hårkulla, teckning av Ebba Ramsay |
År 1839 kom det i bokhandeln ut en roman,¹ som väckte mycken förargelse. Den skildrade ett kärleksförhållande mellan en sergeant och en fin mamsell, och den gjorde det på ett sätt, som ansågs alltför djärvt och rakt på sak. Nu efter hundra år tycka vi inte, att den där romanen är så farlig, utan vi glädja oss mest åt de åskådliga skildringar ur den tidens liv, som den ger oss.
Uttrycket ”på spinnsidan” syftar på en släkts kvinnliga ättlingar genom kvinnligt led – i motsats till svärdssidan, där det är de manliga ättlingarna som räknas.
Jag har ur en släkt valt ut tre kvinnor som jag har studerat närmare. Magdalena Elisabet Söderhielm (1718–1787) – eller Lona Lisa som hon kallades – blev tidigt änka efter sin man assessorn Jakob Tersmeden och lämnades ensam med tolv barn och en komplicerad och omfattande bruksrörelse att sköta. Trots detta tog hon på sig brukets skötsel i nästan tjugo år, redde upp dess affärer, var med om byggandet av Strömsholms kanal, genomförde en hel del viktiga förändringar för bruket samtidigt som det förväntades av henne att hon dessutom skulle ta hand om det ansenliga hushållets skötsel.
Per och hans hustru Tilda NybergPer Reinhold (1805-1880), som var den yngste i syskonskaran, miste sin mor som fyraåring och sin far då han bara var femton år gammal. Det var hans farbror, Heerman Adolf på Hessle, som blev hans fömnyndare. Som trettonåring skrevs han in vid universitetet i Uppsala, dar han avlade kansliexamen 1824 och hovrättsexamen 1825. Hans examensbevis vittnar om att de ämnen Per studerat i Uppsala var: teologi, geomemtri, latinsk stilskrivning, historia, rättslära samt allmän hushållningslagfarenhet. Han hade också "gjort sig känd för berömlig flit i studier samt ett mycket stadgadt uppförande" enligt ett av Rektor och consistorium Academicum i Uppsala utfärdat examensbevis den 31 maj 1825.
Foto: Hans Thonwid
Det finns idag drygt 170 ättlingar till Jan Brandes i Sverige.
Jan Brandes föddes i Bodegraven, Nederländerna 11 augusti 1743 och avled 31 maj 1808 i sitt hem i byn Skälsebo, Tuna socken utanför Vimmerby. Jan efterlämnade två minderåriga döttrar. Han var präst i den Lutheranska kyrkan och blev skickad till Batavia (idag Jakarta) i det Holländska ostindien. Efter sin tid i Batavia hamnade han i Sverige.
Läs mer: Jan Brandes, hans arbete är en Holländsk nationalskatt
Åren 1788—1808 ägdes Skälsebo gård med underlydande torp och lägenheter i Tuna socken i nordöstra Småland av prosten Jan Brandes. Denne, som kort innan han förvärvade egendomen, hade inflyttat hit till riket från Holland, var en i flera avseenden märklig man med ett egendomligt levnadsöde.
Tillhörande en från Böhmen härstammande, enligt släkttraditionen adlig familj, föddes Brandes 1743 i Bodegraven, en liten stad i Gelderland i Holland. Han studerade till präst vid universiteten i Leyden och Greifswald och blev 1770 kyrkoherde i Doetinchem i Holland, där han verkade till 1778, då han utnämndes till kyrkoherde vid lutherska församlingen i Batavia på ön Java i Holländska Indien.
Från denna befattning, som han beklädde under 6 år från 1779 till 1785, begärde han sistnämnda år sitt entledigande och begav sig med en liten son — modern, en holländska, hade dött under vistelsen på Java — åter till Holland. Under hemresan, som tog nära 2 år, gjordes längre uppehåll på Ceylon och Godahoppsudden.
Det här är min farfars morfar, Nils Peter Petersson som var präst och sen kyrkoherde. Han blev även utsedd till Kunglig Hovpredikant. Han var präst i några socknar och började i Hörby där han tillsattes som nådårspredikant efter den avlidna prästen Petter Magnus Weibull som var far till den kommande hustrun Emelie Sofia Weibull.Frederik Suhr föddes i Glückstadt den 25 oktober 1644, och om man ska döma efter hans gravskrift, som säger: "I kriget utomlands tillbringade han åtta år på att vandra", måste han redan vid 15 års ålder ha blivit soldat; ty dessa åtta år måste med nödvändighet vara åren från 1659 till 1667 - även om ingenting är känt om var och hur han tillbringade dessa år - eftersom han år 1667 trädde i tjänst hos marskalken Johan Christopher von Kørbitz, som han tjänade på tre år till 1670.
Boken berättar historien om familjen Suhr från Bernd Suhrs tid i Bremen fram till slutet på 1800-talet.
Mycket intressant läsning med nästan 200 sidor.
Boken som PDF-fil finns här...
Man har inom släkten länge antagit att Bernt Suhr anlitades till prins Frederiks hov i Bremen på plats där i staden. Bernt var endast 20 år gammal då och måste ha haft goda referenser och utbildning för att få tjänsten som hovkarl till prinsen. Denna tjänst är viktig och med stort ansvar som prinsens närmaste man. Det är inte vem som helst som får ett sådant jobb så ung. Prinsen själv var vi denna tid inte så gammal heller, bara 26 år.
Bernt Suhr kom således till Danmark och København när prinsen fick fly tillbaka till Danmark efter att svenskarna intagit Bremen. Han kom alltså troligen från norra Tyskland.
Bland dem som bodde på landeriet Beateberg vid Edsvägen i Vänersborg kring mitten av förra seklet var också regementsmusikern och polisuppsyningsmannen Olof Nordqvist. I familjen fanns tre* barn, döttrarna Olivia och Maria samt sonen Johan Conrad, vilken föddes för i år 125 år sedan - d. v. s. 1840.1
så som konstnären Hellström såg honom.
När Västgöta-Dals regemente under det dansk-tyska kriget 1848 kommenderades till Fyn för bevakning, medföljde en liten åttaårig trumslagarpojke. Under marscherna satt han och red på en trumma,1 buren av mera till åren komna kolleger, och under inkvarteringarna i de danska herrgårdarna spelade han fiol, fick sötsaker och skäm des bort av de danska damerna. Så gestaltade sig Conrad Nordqvists första besök i vårt södra grannland. Han skulle så småningom återvända dit för andra gästspel och då såsom en av vårt lands mest prominenta musikpersonligheter. Men det var säkert inga tankar i den riktningen, som fyllde åttaåringens sinne, då han, som han själv berättat, från ett kyrktorn i Örsted på Fyn kunde se, hur man slogs på fastlandet.
Sida 1 av 3
