Jan Brandes var en holländsk präst som levde sina sista 21 år i Sverige, han är idag känd för sina teckningar vilka betraktas som en holländsk nationalskatt. Hans verk finns på Rijksmuseum i Amsterdam.

Det finns idag drygt 170 ättlingar till Jan Brandes i Sverige.

Jan Brandes föddes i Bodegraven, Nederländerna 11 augusti 1743 och avled 31 maj 1808 i sitt hem i byn Skälsebo, Tuna socken utanför Vimmerby. Jan efterlämnade två minderåriga döttrar. Han var präst i den Lutheranska kyrkan och blev skickad till Batavia (idag Jakarta) i det Holländska ostindien. Efter sin tid i Batavia hamnade han i Sverige.

EN HOLLÄNDSK PROST SOM
SMÅLÄNDSK JORDBRUKARE

Av
ERIK KELLBERG

Åren 1788—1808 ägdes Skälsebo gård med underlydande torp och lägenheter i Tuna socken i nordöstra Småland av prosten Jan Brandes. Denne, som kort innan han förvärvade egendomen, hade inflyttat hit till riket från Holland, var en i flera avseenden märklig man med ett egendomligt levnadsöde.
Tillhörande en från Böhmen härstammande, enligt släkttraditionen adlig familj, föddes Brandes 1743 i Bodegraven, en liten stad i Gelderland i Holland. Han studerade till präst vid universiteten i Leyden och Greifswald och blev 1770 kyrkoherde i Doetinchem i Holland, där han verkade till 1778, då han utnämndes till kyrkoherde vid lutherska församlingen i Batavia på ön Java i Holländska Indien.
Från denna befattning, som han beklädde under 6 år från 1779 till 1785, begärde han sistnämnda år sitt entledigande och begav sig med en liten son — modern, en holländska, hade dött under vistelsen på Java — åter till Holland. Under hemresan, som tog nära 2 år, gjordes längre uppehåll på Ceylon och Godahoppsudden.

Det här är min farfars morfar, Nils Peter Petersson som var präst och sen kyrkoherde. Han blev även utsedd till Kunglig Hovpredikant. Han var präst i några socknar och började i Hörby där han tillsattes som nådårspredikant efter den avlidna prästen Petter Magnus Weibull som var far till den kommande hustrun Emelie Sofia Weibull.

Nils Peter är även en ättling till den kända Una-Hans-släkten från Trelleborg

 

Läs mer: Prästen och hans andra barn

Frederik Suhr föddes i Glückstadt den 25 oktober 1644, och om man ska döma efter hans gravskrift, som säger: "I kriget utomlands tillbringade han åtta år på att vandra", måste han redan vid 15 års ålder ha blivit soldat; ty dessa åtta år måste med nödvändighet vara åren från 1659 till 1667 - även om ingenting är känt om var och hur han tillbringade dessa år - eftersom han år 1667 trädde i tjänst hos marskalken Johan Christopher von Kørbitz, som han tjänade på tre år till 1670.

Boken om familjen Suhr och handelshuset i Köpenhamn

Boken berättar historien om familjen Suhr från Bernd Suhrs tid i Bremen fram till slutet på 1800-talet.
Mycket intressant läsning med nästan 200 sidor.
Boken som PDF-fil finns här...

Följande text från Suhrske stiftelsens årsböcker.

Detta är den ursprungliga teorin som gällt inom släkten länge och nu med stor säkerhet kan säkerställas genom DNA-resultat.

Man har inom släkten länge antagit att Bernt Suhr anlitades till prins Frederiks hov i Bremen på plats där i staden. Bernt var endast 20 år gammal då och måste ha haft goda referenser och utbildning för att få tjänsten som hovkarl till prinsen. Denna tjänst är viktig och med stort ansvar som prinsens närmaste man. Det är inte vem som helst som får ett sådant jobb så ung. Prinsen själv var vi denna tid inte så gammal heller, bara 26 år.

Bernt Suhr kom således till Danmark och København när prinsen fick fly tillbaka till Danmark efter att svenskarna intagit Bremen. Han kom alltså troligen från norra Tyskland.

Bland dem som bodde på landeriet Beateberg vid Edsvägen i Vänersborg kring mitten av förra seklet var också regementsmusikern och polisuppsyningsmannen Olof Nordqvist. I familjen fanns tre* barn, döttrarna Olivia och Maria samt sonen Johan Conrad, vilken föddes för i år 125 år sedan - d. v. s. 1840.¹

TRUMSLAGARPOJKEN CONRAD NORDQVIST,

så som konstnären Hellström såg honom.

När Västgöta-Dals regemente under det dansk-tyska kriget 1848 kommenderades till Fyn för bevakning, medföljde en liten åttaårig trumslagarpojke. Under marscherna satt han och red på en trumma,¹ buren av mera till åren komna kolleger, och under inkvarteringarna i de danska herrgårdarna spelade han fiol, fick sötsaker och skäm­ des bort av de danska damerna. Så gestaltade sig Conrad Nordqvists första besök i vårt södra grannland. Han skulle så småningom återvända dit för andra gästspel och då såsom en av vårt lands mest prominenta musikpersonligheter. Men det var säkert inga tankar i den riktningen, som fyllde åttaåringens sinne, då han, som han själv berättat, från ett kyrktorn i Örsted på Fyn kunde se, hur man slogs på fastlandet.

Tyska knektar kan vara svaret på frågan om hur vår släkt hamnade i Danmark.

Genom DNA:t vet vi att vår gren delades med en annan som hamnade i England för cirka 800-900 år sedan. Denna brittiska gren bestod med stor sannolikhet av av riddare eller knektar som var i tjänst hos några flamländska regenter. Vi kan se detta på de efternamn och i vapensköldar som fortfarande finns hos de män som matchar oss i DNA. Man kan då antaga att vår gren tillhörde samma släkter men att den gren som vi tillhör blev kvar på kontinenten och istället drog sig norrut i Tyskland. Namnet Suhr förekommer i  Mecklenburg och Holstein som ligger närmast Danmark har även till vissa delar tillhört Danmark genom historien och närheten till Lolland på andra sidan havet har genom tiderna inneburit handel mellan dessa områden och folk har färdats fram och tillbaka.