Örebro 20/10 1916

Kära Signe

Roligt höra att du trivs så gott ock ser modigt på svårigheterna. Jag försökte öva dig att gå upp om morgnarna, men fick dig aldrig så morgonfrisk som jag ville. Dock må du erinra att Flensburgska anstaltens 5.15 fm motsvaras av kl. 6.15 i Örebro nuvarande tid, så att du är inte alldeles ovan. Ditt deltagande i fotvandringarna har ocks stärkt benen, så att du står ut rätt bra, om du bara sover ut när du kommer åt.

Din mamma har haft det besvärligt i dessa dagar. Lyckligtvis kunde gamla Himla komma henne till hjälp, så att nu går höstrengöringen från rum till rum med hjälp av tryckeriets dammsugare. Det är långt för mamma att hålla i sladden och från sugrören högt efter väggarna. Du vet hur noggrann hon är. I dag ha de avslutat sängkammaren och matrummet samt skola taga i tu med salen och herrummet, varefter Himla får sluta med tamburerna. Jag märker nog att mina fruntimmer aro trötta och utsjasade, men det går väl över. Det vore just icke mycken vila, sedan det rustades ut.

Själv ligger jag mestadels på chäslongen och söker motarbeta min sjukdom med pulverätning, mäst medicinen mot det höga blodtrycket, en och annan gång acetylsalicyl för att bekämpa huvudvärken. Vädret har varit gott, så att jag ej haft det för svårt. Hoppas det blir bättre.

I dag har jag tjänstgöring kl 10 –  2 på Sparbanken och passar på ock skriver till dig, min stora flicka som nu till din stora glädje kommit ut i världen. Måtte det gå dig väl i hand och sköt dig bra.

De större kommunerna börja ordna barnhem för att skilja de fattiga barnen från fattigvården. Så föreslås i Vingåker att bygga ett barnhem för 38.000 kr. och sköta barnen, 35 st med hjälp av barnavårds-xx ledning. Det är väl en första plats du fikar efter, när du blir utlärd. I Örebro ackordera vi ut barnen, så snart det går för sig.

Har du prenumererat ännu på Nerikes Allehanda för sista kvartalet detta år? Om inte, så gör det genast. Det blir en hälsning hemifrån, ty jag orkar icke skriva så mycket.

Lycka till nu ock hälsa vännerna Hellberg.

Pappa Kalle

Min älskade flicka.

Nu har du knegat ut vakveckan. Hoppas att du kunnat sova på dagarna och reparerat skadan. Du var duktig i den vägen efter balerna i Örebro och sov fram på eftermiddagen.

I dag är det första dagen sedan du reste från Örebro som jag varit fri från blodtryck i hjärnan utan pulver. Detta i trots av rägn i natt och någon fuktighet under dagens lopp. Det var en ljuvlig ljusglimt som jag hoppas må bibehålla sig. Jag sökte Mossberg i dag, men han hade inställt söndagsmottagningarna. Då gingo jag och Håkan upp på redaktionen och hälsade på den flitige Björking. Numera läser jag landsortstidningarna på söndagar för att minska hans arbetsbörda.

Som du kanske sett har jag i N.A. bekämpat förslaget om att bygga Vasabron och genomdrivit uppskov trots både drätselkammaren och stadsfullmäktiges tredje avdelning, vilka när de äro eniga pläga få sin vilja igenom. Men de förstodo själva rätt snart att utgiften just nu blev på tok för stor och böjde sig, utom mina gamla vänner Holm, Ljunggren m. fl. som höllo i sig. Ingen av dem vågade dock begära votering i stadsfullmäktige, då nederlaget skulle varit ännu påtagligare. Ljunggrens svåger länsbokhl. Anders Vijkman, som är ordförande i samfälda drätselkammaren sade till Axel sedan min första oposition offentliggjorts: ser du, vilka dumheter dom skriver i Nerikes Allehanda? Men det som han fann vara en dumhet, det blev stadsfullmäktiges beslut, och stadens innevånare som fruktat en skattehöjning dela min mening.

När förre ordföranden i stadsfullmäktige Tersmeden¹ en gång frågade mig hur jag kunde veta hur stadsfullmäktiges majoritet skulle besluta och alltid segra i voteringen, så svarade jag att det visste jag icke på förhand, men jag visste hur jag ville ha det och stadsfullmäktige har tagit intryck av min bevisföring och vänligt bifallit mina yrkanden. Så tycks fortsätta även nu sedan jag avgått.

Din pappa Kalle