Änkan – Lona Lisa
Assessorskan på Ramnäs
En förunderlig jämnhet prydde hela Fru Assessorskans lefnad: ett ostridigt bewis till en stadig själ. Häftiga sinnes rörelser, som förbittra så mångas lefnad, och göra dem så beswärliga för andra, woro Henne obekanta. Wåldsamma begär fingo ej förnedra Henne; ty Hon hade lärt att styra och inskränka dem. Det lugn, som herskade i Hennes själ, yttrade sig i Dess glada ansigte, och wiste sig i den godhet och wänlighet, hwarmed Hon bemötte alla.
Orden är domprost Fants, hämtade från den likpredikan som han höll vid Lona Lisas begravning i Ramnäs kyrka, den 17 juli 1787.⁵ Lona Lisa hade flyttat dit med sin man Jakob i mitten av 1700-talet, men var född i Norn, utanför Hedemora i Dalarna. Det var vid den här tiden ett litet järnbruk, beläget lite i utkanten av de större farlederna. På Norn fanns en liten herrgårdsbyggnad som säkerligen blev bra trång när den allt eftersom fylldes på med de många barnen som Lorentz Niklas och Aletta Maria fick. Här föddes 1718 Magdalena Elisabet – eller Lona Lisa som hon kom att kallas av släkt och vänner.
Släkterna Söderhielm och Tersmeden umgicks tydligen i samma kretsar, det visar bland annat att Magdalena Elisabet fick Elisabet Gangia, sin framtida svärmor, som fadder vid dopet. De andra faddrarna utgjordes av kaptenen Samuel Rabbe, borgmästaren i Säter Abraham Groth, jägmästaren Fredrik Angerstein på Turbo bruk och moderns kusin, madame Catarina Carlbom.⁶
Hur såg det ut på Norn vid den här tiden? Det som framträder tydligast i de olika källorna, är framför allt hur svårt det var att ta sig till bruket eftersom vägarna var så dåliga. Abraham Abrahamsson Hülphers skriver år 1757 om de dåliga vägarna i de här trakterna och påpekar till och med att ingen riktig väg finns fram till bruket.⁷ Att frakta stångjärnet därifrån var mycket besvärligt när det inte var vintertid. Först fördes det med pråm över sjöarna Stora Norn och Saxen och därifrån ca ½ mil med hästar till sjön Jörken där man igen använde sig av pråm för överfarten för att slutligen med häst föras sista biten till Larsbo.⁸
Om de besvärliga vägarna gjorde att invånarna vid bruket varit mer isolerade än andra är svårt att säga. I kyrkoböckerna förde man inte in besökare eller resenärer – i alla fall inte här. Först senare låter en del brev påskina att man besökte varandra. I amiral Carl Tersmedens memoarer finns det flera exempel på att man från Norn reste, inte bara till Larsbo, och gjorde visiter. De faddrar som de elva barnen tilldelades vid dopet visar också på att man hade en ganska, rent geografiskt, spridd umgängeskrets. Vid Norn fanns också ett litet brukskapell, uppfört i mitten av 1600-talet och enligt kyrkoböckerna för den här tiden hade familjen vanligtvis två drängar och två pigor i hushållet och ungefär åtta smeder med familjer av varierande storlek arbetade vid bruket. "Bruksherreskapet", Lorentz Niklas och Alletta Maria, förekommer ofta som faddrar till de barn som föddes vid bruket och ibland är Lorentz Niklas systersöner skrivna hos familjen. Under åren 1723–1729 agerade Andreas Lifsdahl som brukspredikant och skollärare på Norn. Eftersom inga andra lärare finns antecknade, är det inte alldeles otroligt att han i viss utsträckning även undervisade barnen på herrgården. I Norns kyrkoarkiv finns det om denne Lifsdahl antecknat under Förteckning över Brukspredikanter vid Norn: "Lifsdahl var under Studietiden mycket fattig och gjorde då ett löfte till Gud, att om Han halp honom fram, skulle han taga till sin hustru en fattig prästdotter. Han höll ock sin ord och tog en af de allra fattigaste."⁹
Om Lona Lisas barndom är inte mycket känt. Enligt kyrkoböckerna är hon stadigvarande boende hos sina föräldrar fram till sitt giftermål. Detta betyder dock inte att hon, liksom många andra unga kvinnor ur de högre samhällsklasserna, gjorde längre resor. Släkten på båda sidorna var stor och det är inte alls otroligt att hon vistades i andra hushåll än föräldrarnas för att lära sig hur ett sådant skulle skötas. Som visats av både Angela Rundquist och Eva Helen Ulvros framgår det av deras källor att en av de viktigaste sakerna en ung adelskvinna skulle lära sig var just att sköta om ett hushåll på bästa sätt. Hur bra möjligheter den lilla herrgården beredde de fyra döttrarna som fick leva längre än de första barndomsåren är inte lätt att säga. Troligtvis gjorde de som de flesta andra och fick ta hand om hushållet en vecka var.
Döden var inte främmande på Norn. Av Lona Lisas tio syskon dör fyra, två systrar och två bröder, innan de hunnit bli mer än sex år gamla. Att barn även inom de högre stånden dog som små, var ingenting ovanligt, som vi ska se längre fram. På bruket bodde också Lona Lisas mormor, Alletta Silfverström, tills hon dog 1723.¹⁰
Det kunde vara svåra tider för järnbruken i Bergslagen vid den här tiden. Hammarkommissionen hade tillsatts för att under 1720-talet gå igenom och rannsaka bruken i Österbergslagen. För att rädda sitt lilla järnbruk undan kommissionen skriver Lona Lisas far 1728 ett långt och mycket vältaligt brev till den och förklarar sin belägenhet. Brevet börjar med att han redogör för brukets alla delar, från tillgången på skog till hur mycket järn som producerades där varje år. Mycket vältaligt avslutar han skrivelsen:
Man hafwer af de fädernetzlandet under förflutne swåra tider allmänt tryckande plågor, förändringar och olyckor nogsamt haft sin dryga deel, skulle nu, då man genom Gudz nåd och den liufwa fredens åtniutande förhoppas komma sig igen före och lijka som å nyo begynt at lefwa, den olyckan möta oss, att wij igenom detta lilla wärcketz inskränkniande blefwo stängde ifrån våra näringzmedel och rättmätige egendoms nyttiande, till hwars acquirerande våra förfäder all sin wälfärd och redbara anseenliga medel anwänt, ware det ju wisserligen en så stor swårighet, som medförde wår och de wåras ofelbara ruin och undergång, det man förhåppas, att Hans Kongl. Maj:tz högstbeprijsliga nåd, mildhet och rättrådighet aldrig tillåtandes warder.¹¹