En kvinnlig brukspatron
Mina föräldrars hus, som passerade för ett av de förmögnaste husen i bergslagen, påminner jag mig ganska väl aldrig brukade kaffe, så fram ej något stort Stockholms-främmande voro hos dem. Te vankades även då men för de mindre släktingar, och oss aldrig oftare te, än då vi foro till kyrkan. Utan frukosten för främmande bestod uti gott bröd och smör, god ost och en sup destillerat svenskt brännvin. Frukosten togs tillsammans av hela sällskapet uti matsalen, sedan de voro klädde. Men vin var ännu så rart, att endast 1 á 2 glas franskt vin gavs vid steken, då det var främmande. Dock hände de stora helgdagarne, när betydeligt främmande var, att ett glas rhenskt vin med socker frambars vid slutet af måltiden. Annars var ett skönsta öl utur silfverkannor med half- och helparter, som gaf gubbarne deras goda rus, och den tiden var mycket i bruk, att ej lägga sig torstiga.³¹
Amiralens memoarer ger många insikter i hur livet kunde te sig på en bruksherrgård i bergslagen i mitten av 1700-talet och det finns ingenting som säger att Lona Lisa skötte sitt hushåll annorlunda än vad hennes svärmor, Elisabet Gangia, gjorde. I den likpredikan som domprosten Fant höll vid hennes begravning 1787 skriver han om Lona Lisas värdinnesegenskaper:
Hon var i hushållningen ordentlig, lika skild ifrån karghet som slöseri; altid hedersam och frikostig. I uppförandet ärbar, utan högdragenhet, utan fåfänga. I umgänget angenäm, hwarken beswärlig för sig eller andra. I talet wittig, icke mångordig. I tankegåfwan redig, aldrig rådwill. Ej hastig att fatta beslut; men snäll och fast i deras werkställande. Mot de fattige ädelmodig, utan skryt; wälgörande, men i tysthet. Mot underhafwande mild, utan efterlåtenhet. Angelägen att uti alt med noggranhet upfylla sina pligter.³²
Lona Lisa visar också stor omsorg med sina barns uppfostran. När mannen dör väljer hon själv ut de informatorer sönerna ska ha, även om det som vi sett ibland var svårt. Alla sönerna skickas dock iväg till Uppsala universitet och får sin utbildning där, något som tycks ha varit det vanliga för unga adelspojkar. Sina döttrar behöll hon hemma, om man ska lita till kyrkoböckerna.
Lona Lisas liv förändras dock en hel del när Jakob dör och lämnar henne med tolv barn, där det yngsta var sex år gammalt. Plötsligt står hon ensam med hela familjen och brukets skötsel. Att träda i sin mans ställe var naturligtvis ingenting hon varit främmande för tidigare. Jakob var en del av året vid riksdagen i Stockholm och lämnade då över skötseln av familjens affärer i hustruns händer. Fant beskriver hennes övertagande av brukets skötsel på följande sätt:
Ehuru owan wid dessa nya bekymmer, dem Hon förut icke oftare behöft taga del uti, än då Herr Assessorn warit wid Riksdagarne frånwarande, tager Hon sig dem straxt an. Alla wänner och släktingar woro bekymrade om husets tilkommande styrelse och Bruksrörelsens drifwande; men Fru Assessorskan öfwerwinner allas frugtan och öfwergår alt hopp. Hon åtager sig egendomarnes drift, och sköter dem på ett sätt, som tillwunnit Henne hela Bergslagens högagtning, alla kännares förundran.³³
Det skick Ramnäs var i, när Lona Lisa tog över efter sin man har Bertil Boëthius studerat.³⁴ Han menar att bruket visserligen befann sig i en komplicerad situation, speciellt med tanke på de många och stora skulderna som Jakob hade i olika banker. Men bruket gav också en hög vinst och det var möjligt att snart betala tillbaka lånen. Bruksrörelsen hade också många fordringar, av vilka bland annat amiralens skulder kan nämnas. I sina memoarer berättar han hur han efter broderns död far till Ramnäs och ser över räkenskapsböckerna för att se hur stora skulderna till brodern var och: "…fannt därutur, att han varit mig en ganska sträng förläggare, i det han, när revenuen af min andel i Larsbo ej räckte till interessenternas betalande på min skuld hos honom, slagit intresset till kapitalet och därpå följande åren beräknat interessen, hwilken hårda medfart jag dock på min broders döda mull ej wille låta min svägerska förstå, utan teg härmed stilla."³⁵ I samband med besöket säljer han också sina andelar i Larsbo till Lona Lisa för 200 000 riksdaler, vilket gör att hon nu innehar den största posten i också det bruket.
Att en kvinna drev bruket var inte någon ovanlig situation i Sverige under den här tiden. Många var änkor som tagit över efter sina män, precis som Lona Lisa, men det fanns också ogifta kvinnor som ärvt delar av bruk och sedan i praktiken skötte om dem som sina egna. Detta tycks inte heller ha varit en situation som de anställda vid bruken tyckte illa om. De accepterade deras överordnade ställning och ifrågasatte dem inte som en auktoritet. Lona Lisa hade dock hjälp när det gällde de mer praktiska delarna av brukets skötsel. Hennes inspektor, Per Billman, tycks ha varit en trogen tjänare som stod på hennes sida. Han hade kommit från Lisjö till Ramnäs, och stannade kvar där till året efter hennes död.³⁶ Anders Florén har i en artikel skrivit om den svenska brukskulturen.³⁷ Med hjälp av ett exempel visar han hur speciell järnhanteringen var och att detta resulterade i ett ganska annorlunda samhälle. Mästersmeden var den som stod direkt under "brukspatron" (som inte nödvändigtvis måste vara en man) och han anställde i sin tur sina medarbetare och de svarade under honom. Bruket kom därför att bestå av ett antal mindre "arbetsenheter" med sina egna hushåll. Vem det var som var brukspatron var mycket viktigt, eftersom smederna ansåg sig lyda endast under denna person och inte gärna tog order från någon annan. Det var ett strikt hierarkiskt samhälle och smederna höll hårt på sin makt och gjorde det ibland svårt för brukspatron, eller förvaltaren, att styra bruket eftersom denna inte alltid hade full kontroll över brukets alla delar.
Vid bruken utvecklades också en stark patriarkalism, med brukspatronen i toppen som den välmenande fadern (eller modern, som i många av fallen var) som skulle se efter alla sina barn och hålla ordning på deras tillvaro. Anders Florén har visat att det var brukspatronen som var den viktiga. I det exempel som han tar upp är brukspatronen en kvinna, som mer eller mindre bara formellt äger bruket medan hennes son driver det. Men sonen blir inte godkänd av alla som auktoritet och konflikter uppstår. Det är, ur arbetarnas synpunkt, alltså helt i sin ordning om brukspatron är en kvinna, bara hon sköter om bruket och är med i drivandet av det. Och Lona Lisa tog verkligen del i alla delar av brukets skötsel. Många är de handlingar som finns bevarade efter henne när det gäller olika förbättringar och förändringar hon genomförde som brukspatron på Ramnäs. Ser man till de handlingar som finns bevarade i Ramnäs bruksarkiv, framträder hon som en ganska målmedveten affärskvinna som köper, byter och säljer delar av bruk och landområden för att koncentrera sitt ägande till vissa områden. En av hennes prioriteringar ligger i att i Västsura äga så mycket av marken där som möjligt, precis som hon under 1770-talet köper in Lisjö gård och bruk, beläget inte långt ifrån Västsura herrgård. Under slutet av 1770-talet blir hon oense med sin bror, Lorentz Petter, vad det gäller de andelar som de ägde gemensamt i Engelsbergs och Norns bruk. Det är tydligt att de har svårt att komma överens om hur bruken ska skötas. Lorentz Petter ville förenkla ägandeförhållandena och byta till sig de 3/8 som Lona Lisa ägde mot de 2/3 i Norn, som han hade i sin ägo. I ett långt och känsloladdat brev till systern i april 1779³⁸ skriver han att orsaken till detta är
at få någon af mina föräldrars egendom till ägande och skötsel allena, til mine många och mäst omyndige Barns förmohn och således nu äfven är benägen under min korta ännu öfriga lefnad, at therom öfwerenskomma, så wäl at få mera sinneslugn, som samdrägt med mina syskon, det iag af hiertat så mycket mera önskar, som wåra dagar äro framlefnade, och du icke stort flere dagar olefwande, än iag, och antå owisst hwem det först bör, till wij hafwa wiktigare saker at tänka på än upröra syskonträtor och sätta wåre gemensamma saker i oreda och förlora all uppmärksamhet på det som går förbi och icke kan återfås.
Efter ytterligare några turer går bytet igenom och Lona Lisa blir nu ensam ägare till Norn samtidigt som hon också äger största delen av Larsbo bruk. I de affärsbrev, som finns bevarade från de firmor hon anlitade i Stockholm för att sälja hennes stångjärn, träder en bild fram av en mycket kunnig kvinna som de respekterade mycket och alltid titulerade Nådig Frun på Ramnäs.³⁹ Mot slutet av sitt liv överlåter hon slutligen brukets skötsel på sina barn. Handlingen finns kvar i Uppsala universitetsbibliotek och inleds med orden: "Sedan mine Barn nu äro myndige och upnådt de år, at sielfve kunna förestå sin egendom, Jag äfven börjar tröttna vid det myckna besvär som ifrån en vidlöftig bruksrörelse är oskiljaktig och önskar at i stillhet och lugn få frambringa de dagar, Försynen ännu täcktes mig beskära, har jag i Herrans namn beslutit at till dem öfverlämna deras fädernesarf at hädanefter sielfve förvalta."⁴⁰ Som jag nämnde tidigare behöll Lona Lisa Västsura som änkesäte och hon hade säkerligen planerat att bo där på sin ålderdom, men så blev nu inte fallet. Kort efter att hon lämnat ifrån sig bruket blir hon sjuk och sängliggande. Trots detta fortsatte hon att sköta om sin egendom. Hon hade varit en av de mer drivande krafterna bakom byggandet av Strömsholms kanal, och bistått det ibland besvärliga bygget med pengar och uppmärksamhet och trots att det nu var nästan färdigt krävdes det en del arbete innan det kunde slutföras. Många av de inblandade hade avstått mark där kanalen skulle dras fram. Kungen, Gustav III, hade tidigt insett kanalens förtjänster och var under våren 1787 i färd med att besiktiga den. Med ett stort följe, däribland den yngre brodern prins Fredrik Adolf, påbörjade han resan den 24 maj vid Fagersta och kungen namnger slussarna allteftersom han passerar genom dem.⁴¹ Amiralen berättar om händelsen i sin släktbok⁴²:
Hennes söner Per Reinhold och Fredrik hade låtit uppföra en paviljong invid kanalen, där de gåvo middag för konungen och hans uppvaktning. Denna uppmärksamhet upptog konungen med välbehag, vilket riksrådet Sparre, som åtföljde konungen och var en nära vän av huset, givit sönerna anledning till. För att betyga värdinnan sitt nådiga välbehag och nöje, besökte H. M:jt henne, som emottog honom sängliggande efter middagen, vilket nådiga besök ej kunde annat än glädja både henne och hennes barn.
Även Fant nämner händelsen i sin likpredikan, och skriver: "Rygtet om denna Heders Fru hade äfwen kommit till Thronen, hwarföre också Hans Maj:t Konungen wid flere tillfällen med synnerlig Nåd yttrat Sig om Henne, samt äfwen derutaf lämnat flera prof." Kort efter Gustav III:s besök dör Lona Lisa, enligt Fant strax efter att hon "med hög röst läst Psalmen under N:o 141".⁴³