Från herrgården till Annahäll
Livet som doktorinna måste nog ha blivit en omvälvande upplevelse för Anna Gustava, speciellt som hon vid nästan fyrtio års ålder bryter upp från sin tillvaro hos morbrodern och ingår ett äktenskap med Adolf Ludvig. Hur samlevnaden var mellan dessa två är inte så lätt att avgöra, eftersom hon i och med giftermålet i det närmaste försvinner från de olika källorna. Hon benämns som doktorinnan Regnell eller bara doktorinnan och tycks ha levt ett ganska stilla liv. Inga brev från henne finns bevarade från tiden efter hennes giftermål – vilket inte ska tolkas som att hon inte skrev några. Hushållet krävde säkerligen sin skötsel, precis som barnen som utökades 1825 och 1827 med döttrarna Sophia Gustava och Vilhelmina Elisabet. Om Adolf Ludvig var en framstående läkare är svårt att säga. Trots att han säkerligen hade en förhållandevis gedigen utbildning bakom sig kan det inte ha varit speciellt lätt för honom att agera läkare på den tiden. Han syns dock ibland i en del medicinska tidskrifter, bland annat författade han 1833 en artikel, **"Nytt medel att förvara Blodiglar och göra dem tjenligare till begagnandet"**⁶⁵, där han redogör för ett experiment med blodiglar som genomförts på olika håll i världen där man försökt att förvara dem i olika sorters vätskor för att få dem att bli livligare, leva längre och höja deras sugförmåga. Mirakelmedlet visar sig vara en blandning av lika delar vatten och Moselvin, men de olika experimenten visar också att det finns andra vätskor att ta till om man ville hålla kostnaderna för Moselvinet nere. Av artikeln att döma tycks det inte ha varit honom främmande att använda sig av blodiglar i sin egen praktik.
Anna Gustava tillbringar sina sista år på Annahäll. Kyrkböckerna visar att de fyra flickorna bodde kvar hemma fram till sina giftermål. De två styvdöttrarna gifte sig kring 1840 med högt uppsatta män i samhället. De flyttade i samband med sina giftermål och syns inte till i källorna för Ramnäs efter äktenskapen. Anna Gustavas två döttrar, Sophia Gustava och Vilhelmina Elisabet, gifte sig båda med adliga män och åtminstone den äldsta stannar kvar i föräldrahemmet ett tag efter giftermålet. Den sista anteckningen som finns i kyrkböckerna om Anna Gustava lyder⁶⁶:
"Fru doktorinnan Regnell, född Anna Gustava von Troil på Annehill. Född 25/11 1786 i Linköping, gift med Bruksläkaren Herr Doctor Regnell, som lefver. 2 döttrar lefva. Uppförande: ärbart. Sjukdom: vattusot. Dog den 27 nov. i en ålder av 60 år. Begravd den 10 december."
Efter hennes död bor Adolf Ludvig kvar på Annahäll i ett par år, tillsammans med den äldsta av Anna Gustavas döttrar, Sophia Gustava, och hennes familj. När fadern dör 1852 flyttar de dock därifrån och säljer egendomen.⁶⁷
Ogifta kvinnor
Det är intressant här att ställa frågan varför Anna Gustava gifte sig med Adolf Ludvig. Naturligtvis är det inte möjligt att komma med ett svar på den frågan, utan det intressanta ligger kanske snarare i att se de olika orsakerna till det. Som vi har sett var adeln en grupp som höll hårt på sina egna och inte så ofta gifte sig utanför sitt stånd – om det inte fanns pengar med i spelet. Hur kom det sig att Anna Gustava, dotter till en ärkebiskop, då kunde gifta sig med sonen till en vaktmästare? Satte sig inte hennes familj emot äktenskapet? Jag tror att lösningen på problemet är ganska enkel. Självklart spelade deras känslor med i spelet, det verkar högst otroligt att hon skulle gifta sig med Adolf Ludvig mot sin egen vilja – speciellt med tanke på att hon ändå var förhållandevis gammal när de gifte sig. Hon måste på många sätt ha tänkt att hon skulle bli som sina mostrar Maria Elisabet och Hedvig Charlotta – och kanske som sina systrar? Morbrodern var till åren och hennes kusin stod i begrepp att ta över bruksrörelsen. Kanske var detta en lösning för henne, att helt enkelt slippa leva hos andra som hon sett andra kvinnliga släktingar göra? Som det framgår av de källor jag har tillgängliga kan man inte påstå att hon kom från en fattig släkt och att giftermålet därför berodde på att hon såg det som ett sätt att bli försörjd. Hon hade ju bott länge hos sin morbror och han hade antagligen ingenting emot att ha henne kvar där. Kanske var det tanken på att det snart skulle komma en ny herre till bruket som gjorde att hon ville dra sig undan och skapa sig en egen tillvaro? Livet som doktorinna måste ha varit åtminstone något friare än tillvaron som fröken von Troil.
Både Angela Rundquist och Eva Helen Ulvros tar upp de ogifta kvinnorna i sina avhandlingar.⁶⁸ Den bild som framkommer bland å ena sidan adelns och å andra sidan borgerskapets ogifta kvinnor är mycket likartad. Det liv dessa kvinnor hade att vänta var i tjänst hos någon annan, och det behöver inte betyda att de var regelrätt anställda som guvernanter eller husmamseller. Eftersom det var kvinnor som främst förknippades med uppgiften att vårda och ta hand om andra, samtidigt som de inte utbildades för någon karriär utom hemmet, blev rimligtvis förväntningarna större på en ogift dotter än på en ogift son att stanna hos föräldrarna.⁶⁹ Anna Gustava hade inga föräldrar att ta vård om, men hennes syster, Elisabet Magdalena, stannade som vi sett hos sin farmor och skötte henne fram till hennes död.
I samhällets ögon var en ogift kvinna ett brott mot normen, och hon hade mycket svårt att leva ett eget liv med ett eget hushåll. Rent juridiskt var detta heller inte möjligt, även om det i praktiken förekom att kvinnor levde ensamma utan beskydd av släktingar. Det största problemet för dessa kvinnor blev onekligen försörjningen, som Iréne Artæus har visat. Hon hittar visserligen exempel på kvinnor som lever utan manligt beskydd, men de hade ofta stora problem när det gällde att försörja sig.⁷⁰ Detta kanske inte var ett öde som Anna Gustava skulle gått till mötes, men ändå måste äktenskapet ha framstått som betydligt friare för henne än ett liv som ogift, levande på någon annans nåder.