Änkeståndet
Lona Lisa gifte aldrig om sig efter att Jakob dött, trots att hon då inte var speciellt gammal. Kanske var det så att hon inte hittade någon som hon ville gifta sig med eller att hon inte gärna ställde sig under en mans förmyndarskap igen. Hon var inte heller i de ekonomiska omständigheterna att hon var tvungen att gifta om sig för sin och sina barns försörjnings skull. Hennes eget huvud och den bruksrörelse som mannen lämnade efter sig gjorde det möjligt att försörja familjen. Om man ser till Jakobs och Lonas Lisas förhållande så verkar det inte ha varit så att Lona Lisa stod totalt i skuggan av sin man, men man bör också uppmärksamma att hon inte heller återfinns särskilt frekvent i de olika källorna före mannens död. Till och med hennes föräldrar vände sig i första hand till maken när det var någonting som skulle avhandlas. Man kanske inte ska se det som om hon inte spelade någon egen roll så länge Jakob levde, det måste ha setts alldeles naturligt för hennes föräldrar att adressera breven till Jakob i första hand. Men sanningen är också att det är först när hon blir änka som hon verkligen framträder som en egen person i källmaterialet.
Som vi har sett är Lona Lisa en hårdför affärskvinna som på alla sätt är mån om att bruket sköts på rätt sätt. Det intressanta när det gäller hennes skötsel av bruket är att hon inte lämnar över det i barnens händer så snart de blir gamla nog att ta hand om det, utan hon sitter kvar som brukspatron nästan ända fram till sin död. Sonen Per Reinhold är då 36 år gammal och borde ha ansetts mogen att ta över bruket långt tidigare. Men Lona Lisas intresse för bruket låg troligen inte bara på det rent ekonomiska planet, utan det verkar som om hon tycker att det är roligt och stimulerande att ge sig i kast med olika problem, handla med järnet via sina kontakter i Stockholm och sköta räkenskaperna. Precis som efter hennes man finns hennes privata räkenskapsbok bevarad i Ramnäs bruksarkiv – och den är lika detaljerad och noga förd som Jakobs.
Lona Lisas möjligheter att sköta bruket berodde uteslutande på hennes änkestånd. Utan det hade hon troligen alltid fått agera i bakgrunden av sin man – med hans goda minne förstås. Iréne Artæus har studerat de möjligheter som gavs en ensam kvinna att försörja sig.⁴⁴ Hon finner att änkeståndet av de allra flesta kvinnor inte var eftertraktat. Att gifta om sig var inte alls ovanligt. Situationen var en annan för de kvinnor som på något sätt hade möjlighet att försörja sig själva, som adelskvinnor eller borgarkvinnor med någon rörelse att ta över efter mannen. Ett änkestånd innebar alltså för den välbeställda kvinnan inte något problem i sig, i alla fall inte rent ekonomiskt. För Lona Lisa innebar det säkerligen ett visst mått av frihet, en frihet att själv bestämma över sitt liv och hur det skulle gestalta sig.
Beata Losman har i en artikel diskuterat ett antal högreståndskvinnors levnadslopp på 1600-talet.⁴⁵ Gemensamt för kvinnorna är att de alla har synts utåt, i offentligheten, på ett sätt som vanligtvis tillhörde den manliga sfären. Men Losman menar att en änka då, som bedrev olika affärer och företag, inte ansågs som okvinnlig. Hennes kvinnlighet låg snarare i att hon skulle gifta sig, föda många barn och följa sin man i allt. Sedan kunde hon göra affärer, driva bruk och sälja och köpa mark i vilken utsträckning hon ville.