Fröken – Anna Gustava
Fröken von Troil blir doktorinnan Regnell
 |
| Konstnär: L. Pasch d.y. |
Anna Gustava var det sjunde barnet till Uno och Lona, precis som Lona var sjunde barnet till Jakob och Lona Lisa. Hon föddes i november 1786 i Linköping och växte upp hos sina föräldrar, men hur hennes barndom och ungdom såg ut mer i detalj finns det inga uppgifter om. Säkerligen fick hon sin uppfostran i hemmet tillsammans med sina systrar. När modern dör är hon i åttaårsåldern och det verkar som hon tills vidare bor kvar hos fadern, åtminstone fram till hans död 1803. Sedan flyttar hon och den ett år äldre systern, Vilhelmina Ulrika, till morbrodern Per Reinhold på Ramnäs bruk. Denne har under den gångna tiden genomfört stora förändringar på Ramnäs. Bland annat har han 1801 låtit uppföra en herrgård i närheten av den tidigare bruksgården som han bott i tidigare. Vad som finns kvar av den idag är inte mycket mer än antydan till en källare. Nu fanns det två herrgårdar vid Ramnäs bruk, en på var sida om strömmen. Den andra bruksägarfamiljen, Schenström, hade redan 1762 en färdig herrgård med fyra flyglar som sträcker sig längs åns ena sida.⁵⁶
Hit kom Anna Gustava och hennes syster omkring 1808 och bosatte sig hos morbrodern, som levde ogift. Troligen tog de hand om de områden som en hustru skulle ha haft kontroll över och såg till att hushållet sköttes som det skulle. Det kan inte ha varit en lätt uppgift för två unga flickor i tonåren, men ett par brev som Per Reinhold skriver under den här tiden visar att han är nöjd med arrangemanget, liksom att flickorna verkar trivas.⁵⁷ Tjänstefolken i den nya herrgården var förhållandevis många, speciellt om man jämför med det antal som fanns på Norn, Västsura och den gamla bruksgården. Detta hängde antagligen ihop med att Per Reinhold under åren som gått fortsatt att köpa in andelar av bruken i Ramnäs och hela tiden utvidgar sina ägor. Att han inte hade någon egen familj betydde inte att han inte behövde tjänstefolk, snarare var han i behov av mer pålitliga sådana eftersom han antagligen inte hade någon större möjlighet att kontrollera dem som en eventuell hustru skulle ha haft. Att flickorna von Troil kom och bodde hos honom var antagligen för båda parterna en god affär. De fick chans att ge sig i kast med att förestå ett stort hushåll och på så sätt öva sig inför de framtida roller de förväntades ha som maka och mor, samtidigt som morbrodern fick hjälp i hushållet. Visserligen hade han en husmamsell, som på 1820-talet hette Drake – och som Per Reinhold i sina brev omnämner som Drakan – och annat tjänstefolk, men sysslolösa behövde de aldrig gå.
Frökenliv
Livet på Ramnäs tedde sig nog inte så annorlunda mot vad Anna Gustava varit van vid tidigare. Som vi har sett var en adelskvinnas ideal knappast sysslolöshet. Många brev antyder också att det förekom mycket besök under hela året på Ramnäs. Amiralen såg Ramnäs som en tillflyktsort när han var på resa och tog gärna en liten omväg för att kunna stanna till på Ramnäs. Likadant var det med andra släktingar. En kusin till syskonen von Troil, Samuel Gustaf von Troil⁵⁸ berättar i sina memoarer⁵⁹ på flera ställen hur han som barn åkte runt i Mellansverige och hälsade på sina släktingar under sommarmånaderna. På den nybyggda herrgården tycks han ha varit en ofta sedd gäst.
Umgängeslivet var säkert ganska livligt i Ramnäs under den här tiden. På andra sidan strömmen fanns familjen Schenström. Närgränsande bruk hade sina patroner och man gjorde ofta visiter hos varandra. Till exempel hade Per Reinhold brodern Lars Gustaf som granne då denne var brukspatron på Seglingsbergs bruk, beläget ungefär en halvmil uppströms. Han hade genom giftermål tagit över bruket där och familjen bodde på Västsura efter Lona Lisas död 1787. Per Reinhold höll även livlig kontakt med de släktingar som bodde längre bort och ett stort antal brev vittnar om deras omsorger om varandra. Speciellt hans brev till brorsonen Vilhelm Fredrik Tersmeden, som sedermera tog över bruket efter honom, är ibland mycket intressanta. Hans brev innehåller många råd till brorsonen och hans oro inför hans hälsa är ibland rörande. Men innan Vilhelm Fredrik blir brukspatron på Ramnäs hade familjen Schenström bestämt sig för att sälja sina andelar i bruket och Per Reinhold köpt in dem. De sista åren innan han dog 1842 var han herre över hela Ramnäs, och det var också som sådan Vilhelm Fredrik tog över bruket.
Per Reinhold brevväxlade livligt också med sin syster, Maria Elisabet Tersmeden, som levde ogift i Stockholm. Deras brev är fulla av små detaljer om vardagslivet. I ett av hennes brev till honom, daterat den 6 september 1795 skriver hon om hur hon och systern har det:
"... jag skref till Lars Gustaf för några dagar sedan och bad honom hälsa dig och säga huru illa sjuk jag varit, det är ännu föga bättre fast jag tager China. Vår bärgning har ock gått ganska väl, vi har nu ett beständigt vackert väder, jag gratulerar eder om det Räker till Westerås Marknad, men den nya säden tror jag behöfver Rägn. Kiörsbär såge vi ut att blifva 1 qvarter, men huru Charlotte Letat, har hon fått så mycket att hon syltat 1 burk åt dig, utom vårt behof. Frukt får vi tämmeligen, i synnerhet Peron, men det är skada att här ej fins någon sort som håller sig, utan alt skall användas strax, vi har sålt 6 á 7 tunnor och fått 16 och 18 Plåtar tunnan, samt 8 Plåtar för nerfallna äplen."⁶⁰
Det är tydligt att ett par av syskonen von Troil har tillbringat tid hos henne och systern Hedvig Charlotta. I ett brev till en vän skriver hon i januari 1807: *"Mina Ögon har varit rätt elaka i häljen, kanske af den Orsak att jag ett par [oläsligt] dagar varit ute, ty aftnarna är jag intet ute, tål ej lius sken, och kan varken läsa eller arbeta som gör tiden lång och ledsam. Troiljerna hälsar dig oändeligen, de äro så sysslosatte med nyårs bref och visiter."*⁶¹
Det var inte bara systrarna von Troil som Per Reinhold tog hand om, även bröderna fick sin beskärda del. Speciellt det yngsta barnet, Knut, hade han en mycket omfattande korrespondens med och de gör varandra oupphörligen små tjänster och ser om varandras affärer. Det är tydligt att Knut sätter stort värde på sin morbror. Värre var det med den äldre brodern Uno, som morbrodern i en del brev visar tydligt missnöje med. Det framgår att han är något av en slarver som dessutom har alkoholproblem.⁶² Många brev antyder också att Per Reinhold ofta hade en mycket stor skara av hjälpbehövande släktingar boende hos sig. I sina brev benämner han sina systerdöttrar som "sina fröknar" och talar om dem som om de vore hans egna döttrar.
Livet på herrgården var nog fyllt av både nöjen och arbete för de två systrarna von Troil. Att deras bekantskapskrets sträckte sig till familjen Schenström, trots att de inte var adliga, visar det faktum att både Vilhelmina Ulrika och Anna Gustava agerade faddrar för Anna Brita Schenströms båda döttrar som hon fick i sitt äktenskap med bruksläkaren Adolf Ludvig Regnell. De hade gift sig i december 1813⁶³ och bosatte sig på brukspatron Schenströms ägor i Ramnäs. Deras äktenskap blir inte långvarigt, då Anna Brita dör i barnsäng 35 år gammal 1820 och lämnar mannen och två små flickor efter sig. Barnen, Anna Engel Adolphina var född 1815 och Ottilia Johanna Christina 1817. Adolf Ludvig var född 1779 på Tullgarns kungsgård i Hölö socken i Södermanland och hade fått en utbildning till läkare och kirurg innan han tog anställning som bruksläkare vid Ramnäs bruk. När han blir änkling efter bara sju års äktenskap var han väl förankrad i bruksorten och i den umgängeskrets som fanns där. I Ramnäs bruksarkiv finns flera dokument som har med hans affärer att göra. Det som kanske idag spelar störst roll är den mark i närheten av kyrkan han köpte från båda brukspatronerna. Ett år efter hustruns död låter han uppföra ett stort och ståtligt trähus som han kallade Annahäll⁶⁴ på marken. Huset står färdigt 1821, men Adolf Ludvig flyttar inte in där förrän han 1823 hade ingått ett nytt äktenskap, den här gången med Anna Gustava, som var nästan fyrtio år gammal. Hon hade hela tiden bott i morbroderns herrgårdsbyggnad och förestått hans hushåll. När hon i anslutning till sitt giftermål flyttar med mannen och de två små styvdöttrarna till det nybyggda Annahäll stannar systern Vilhelmina Ulrika kvar hos morbrodern i ytterligare nästan tio år innan hon flyttar tillbaka till Stockholm på 1830-talet.